Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om revislen af Svenska Bibelöfversättningen. 833
bjelpmedel ; med andra ord: hvad som i philologiskt hänseende kan be-
visas vara orätt, det kan aldrig i exegetiskt hänseende blifva rätt.
Men Nya Testamentets philologi är en mycket invecklad och af
olika elementer sammansatt vetenskapsgren. Detta finner man af den
långvariga strid, som härom varit förd mellan de s. k. purister, som
sökte bevisa, att språket i N. T. var den rena Grekiskan, sådan den
hos classiska författare på detta språk förekommer, och de s. k. he-
braister och hellenister, hvilka öfverallt trodde sig uppspåra hebraise-
rande ord, talesätt och constructioner, och ofta nästan mera från det
hebreiska eller grekiskt-hebraiserande, än från det rent grekiska språk-
området sökte hemta stöd för sina förklaringar, i synnerhet då de fram-
kommo med några nya förslagsmeningar. Den striden är lyckligtvis
längesedan utkämpad och det rätta erkännes numera allmänt ligga midt
emellan de båda, under stridens hetta skarpt hvarandra motsatta, me-
ningarna. Å ena sidan medgifves numera allmänt, att ett noggrannt
stodiun af den classiskt-grekiska philologien är för grundlig kännedom
och tolkning af Nya Testamentets grundtext ytterst vigtig och ett för
dess rätta uppfattning oumbärligt hjelpmedel, i synnerhet sedan vår
tids största philologer, såsom Gottfr. Herrmann och C. Lachmann äfven
i anseende till Nya Testamentet trädt i spetsen för en sådan kritisk
och grammatisk riktning, samt i Winer, Fritzsche, Buttmann, Wahl,
Meyer m. fl. fannit utmärkta efterföljare, hvilkas arbeten ingen exeget
hädanefter kan underlåta att omsorgsfullt begagna. Å andra sidan har
ock härigenom den hellenistiska beståndsdelen i Nya Testamentets gre-
kiska blifvit allt skarpare bestämd och begränsad, så att, om ock ingen,
såsom fordom de s. k. puristerne gjorde, misskänner eller förnekar denna,
den likväl icke hädanefter skall kunna, såsom af vissa äldre exegeter
ej sällan skedde, missbrukas till inbilladt stöd för lösa hypotheser och
conjecturer. I N. T:s grekiska finne vi derföre ock tre elementer. Det
främsta bland dem är det rent grekiska, visserligen icke i den fulländade
elassiska form som detta språk i sin högsta blomstringstid egde hos
Thuacydides, Plato, Demosthenes, o. 8. v., utan i den gestalt, det efter
Alexander den stores eröfringar och språkets utbredande öfver Orienten
småningom antog under benämningen: dsclextog xosy7. Denna upp-
stod hufvudsakligen utur den attiska dialekten, men upptog tillika åt-
skilligt utur de öfrige dialekterna, likasom man äfven velat deri upp-
täcka spår af provincialismer. Ännu mera kom en sådan sammanbland-
ning af olika beståndsdelar att ingå i det vid denna tid och sedermera
sig utbildande folks- och umgängesspråket, i hvilket man särskildt trott
sig finna en macedonisk språkform vara framstående, och hvilket före-
tedde en partiel olikhet i de särskilda riken, hvilka uppstodo i Asien
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
