Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om revision af Svenska Bibelöfrversättningen. 35
yköodass Aaletv, olkxodomj i tropisk betydelse, farnoua (dop),
detnvov xvoraxév (nattvarden), 4 sxvprexi fuéec (söndag), 4 ånsga-
vera toö xvoiov, m. m. Framför allt är det vid tolkningen och ut-
tydningen af sådane ord och talesätt, som den i den Kongl. Instruc-
tionen 2 $ 3 mom. omnämnda och af oss ofvan anförda analogia fidei
et scriptur&e är af så djapt ingripande betydelse, och det är ett stort
misstag och missförstånd att (såsom ’skrifttolkningens historia utvisar
någongång hafva skett) tro sig med blotta philologiens tillhjelp kunna
fatta och förklara dylika uttryck för det djupaste inom den christna
trons och troslifvets egendomliga sphér. Endast det skulle vi kunna
medgifva, att philologien kan äfven här medföra något gagn vid be-
stämmande af skiljaktigheterna mellan dessa ord och talesätt, då de
förekomma i Gamla Testamentet och då de begagnas i det Nya, äfven-
som att man stundom kan af det sätt, på hvilket de äldre Kyrko-
fäderne bruka dem, hemta upplysning om den uppfattning, som inom
den äldre kyrkan varit rådande, ehuru visserligen sådant mindre ligger
inom den egentliga philologiens, än den högre, d. ä. den rent theolo-
giska, exegesens område. Detta allt, ehuru säkerligen för de flesta af
våra läsare välbekant, hafva vi ansett oss inledningsvis och i korthet
böra omnämna, för att icke blott i allmänhet uppdraga en bestämd
gränslinea mellan hvad som tillhörer den bibliska philologien och hvad
som icke tillhör den, utan ock för att uttala den såsom vi tro välgrun-
dade och af alla erkända sanning, att vår gamla Svenska Bibelöfver-
sättning i anseende till det allravigtigaste, nämligen det tredje af dessa
elementer, eger en riktighet och förträfflighet, som gör, att föga är att
i det hänseende vid den åtgöra. Häri ligger ock det största skälet,
hvarföre icke en ny öfversättning, utan blott en revision af den gamla,
bör komma i fråga. Deremot i sådane detaljer, som till stor del höra
till det philologiska området, kunna förbättringar i densamma anbrin-
gas, hvilka väl, åtminstone till en del, torde af mången anses vara af
mindre betydenhet och jemförelsevis väl äfven så äro, men derföre icke
böra underlåtas, emedan i en bibelöfversättning på hvarje ord och ut-
tryck bör noga akt gifvas och intet kan anses obetydligt.
Den Kongl. Instructionen lägger ock stor vigt på philologisk rik-
tighet och bestämdhet. Detta framgår utur dess hela syftning och de
allmänna bestämningar den innehåller. Blott på tvänne ställen vidrör
den specielt philologiska ämnen. Det ena är i 2 $ 4 mom., der den
för ett särskildt fall (nämligen de så kallade äxaö Asyopeva) berör
lexicographien, det andra åter i ofvananförda 4 $ 1 mom., der den
likaledes för ett särskildt fall (nämligen med afseende på partiklarna)
afser ett ämne, som är på en gång lexicographiskt och grammatikaliskt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
