Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 A. E. Knös.
och Africa på spillrorna af Alexander den stores monarchi. Det andra
bland dessa elementer är det Judiska, hvilket främst framträder såsom
det Judiskt-Grekiska, eller Hellenistiska; detta har till sitt grundlag det
hebreiska språket, hvilket af de utom Palestina boende, hufvudsakligen till
Egypten utvandrade, Judar snart utbyttes mot en egendomlig mundart,
som väl till formen var grekisk, men med en mycket starkt hebraise-
rande colorit både i ordformer, ordbetydelser, phraseologi och construc-
tionssätt. Förnämsta källan för kännedomen af denna språkform är den
Alexandrinska öfversättningen af Gamla Testamentet, jemte Gamla Te-
stamentets apokryphiska skrifter. Afvenledes framträder den, ehuru
något renare, hos Philo Jud&eus, samt närmar sig hos Josephus ännu
mera det vanliga grekiska språkbruket hos den tidens författare. Men
för Nya Testamentet är den nämnda Alexandrinska öfversättningen här-
vid af största vigt, ty då denna öfversättning var på Frälsarens och
Apostlarnes tid mycket allmänt begagnad, så att äfven Apostlarne ofta
vid anförande af ställen utur Gamla Testamentet upptaga dem efter
deras ordalydelse i denna öfversättning, kunna de i allmänhet anses
hafva väl icke helt och hållet men i ganska mycket efter densamma
bildat sin stil. Den arameiska dialekten, som på den tiden var det
allmännaste folkspråket i Palestina, har ock i någon mån på ord-
former och talesätt i Nya Testamentet utöfvat ett omedelbart inflytande
i samma riktning, som det förut omnämnda medelbara förmedelst Ale-
xandrinska öfversättningen. Det är dessa elementer, det rent grekiska
och det judiskt-grekiska, till hvilket de utur det arameiserande folk-
språket upptagna egenheter ansluta sig, hvilka båda egentligen utgöra
föremålet för de philologiska undersökningar, som från äldsta tider blif-
vit gjorda till förklaring af språkbruket i Nya Testamentet. Framför
allt har i sednaste tid mycket förträffligt blifvit i detta hänseende åstad-
kommet, hvilket vid tolkningen af Nya Testamentets heliga skrifter
måste på det noggrannaste tagas i betraktande. Men här slutar ock
philologiens välde och ett annat vidtager. Ty det tredje elementet i
Nya Testamentets diction är det egendomligt christliga, som framstår
deri att många ord och talesätt, som visserligen till allrastörsta delen
äfven i Alexandrinska öfversättningen och hos judiska författare före-
komma i gammaltestamentlig mening, hafva i Nya Testamentet erhållit
en alldeles egen betydelse, för att uttrycka de för Christendomen egna
dogmatiska bestämningar och religiösa begrepp. Exempel härpå äro:
boss, morsvesv sig XQuorov, ävwIev yevvärdast, OvveyElpssv, drxoaso—
ovvg, dsxasoöodas, åra, åoyalerdas (Rom. 4: 4, 5. jfr ofvan s. 24),
necdFecss Ocoö (jfr ofvan s 24f.), sxAbysodus, oc åxAsxtob (xiqvol,
äysos), åexAgoia, PacsAska vo Osoi, xarvärns NYEVUATOG, ÄNOSTOÅOG,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
