Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 A. E. Knös.
nadåv åv spri, nénavras ipagrias. G. Ö. och P.Ö. 1853: ”den
der lider i köttet, han vänder åter af synden”. P.Ö. 1861: ”Den der
lidit hafver i köttet, han hafver vändt åter af synden”. Att rawr
bör öfversättas med perfectum, är en nödvändig följd af dess form,
aoristus. JIlénravras åter står alldeles i den för perfectum ofvan an-
gifna betydelse, och bör för öfrigt här fattas passive !): är kommen
i säkerhet, säkerställd, bragt i ro, för (från) synden. Meningen är:
Emedan Christus lidit hafver i köttet för oss, så skolen I ock väpna
eder med samma sinne (som Han, d. ä. vara Hans efterföljare ilidan-
dets kamp), ty den som lidit hafver i köttet (nämligen med samma
sinne, som Christus; detta ligger tydligt i parallelismen mellan Xgsoreö
naFövros oaext och I RaJwWv iv scpxb, samt i den dem båda för-
enade mellansatsen: tär avriv ävvosav Önribtoerte), han hafver vändt
åter af synden (d. ä. han är fri från syndens herravälde); för att un-
der sin återstående lefnadstid egna sig åt Herrens tjenst (v. 2). Men
derföre att sénravra: är ett rent passivt begrepp, och deremot det mot-
svarande svenska uttrycket i viss mån antyder en subjectets activitet ,
måste man i svenskan här begagna perfectum. Bruket af presens i
öfversättningen skulle nämligen lätt kunna föra till pelagianiserande
misstydning (tvertemot Grundtextens bestämda innehåll), eller till så-
dane besynnerligheter, som hos en och annan katholsk exeget här före-
komma.
Aoristus motsvarar vårt perfectum närmast och i de flesta fall.
Den brukas nämligen att beteckna hvad som i en förfluten tid skett,
nämligen då man fattar detta rent historiskt i och för sig, hvarföre
ock Aoristus vanligen användes i den historiskt berättande stilen. Här-
vid möta inga svårigheter. Men Aoristus nyttjas ock stundom så, att
den motsvarar vårt plusquamperfectum, t. ex. Joh. 18: 24. Matth. 3,
4. Ap.G. 1: 2 o.s.v. Detta förhållande må dock icke anses ega rum,
der icke sammanhanget otvifvelaktigt och nödvändigt det bjuder. Så t.
ex. tro vi, att Winer (Gramm. s. 318) orätt förer hit Ap. G. 9: 35,
der säkerligen säges något mera, än att endast de som hade blifvit om-
vände sågo Paulus (jfr Meyers, de Wettes m. fl. Comm. t. d. st.). I G. Ö.
(och P.Ö. 1853) finnas i detta hänseende några fel, som i P.Ö. 1861
blifvit rättade. Så t. ex. Ebr. 2: 10, "Honom, den der många barn
till härlighet fört hade” (dycyovta), i st. f. ”fört hafver”. 1 Pet. 2: 22,
0. 8. v. Visserligen är ock grammatiskt riktigt, att Aoristus icke må
1) Att zavw, oaktadt det ofta tolkas såsom neutrum, är ett verbum activum,
som construeras med accus. rei, äfvensom ock med accus. persone, och att zabouxas,
ehuru vanligast i medial betydelse, dock äfven förekommer såsom passivum , bevisas
genom en mängd exempel utur det classiska språkbruket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
