Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om revision af Svenska Bibelöfversättningen. 69
svårighet, skulle kunna anses afhängigt af éxPadrg !), så måste denna
sats betraktas såsom en för sig bestående finalsats, i hvilken infiniti-
ven med toö står i stället för &va i detta ords egentliga betydelse: på
det att, eo consilio ut. Så har ock ifrågavarande ställe blifvit i P.Ö.
1861 återgifvet.
I anseende till oriktig construction och combination af ord och
satser må i G. Ö. (= P.Ö. 1853) följande ställen anmärkas. Rom. 11:
31. ”Så hafva ock nu de icke trott på den barmhertighet, som eder
vederfaren är, på det att dem måtte ock barmhertighet vederfaras”. P.Ö.
1861: ”Så hafva ock nu de icke trott, på det att genom den barmher-
tighet, som eder vederfaren är, dem måtte ock barmhertighet vederfaras”.
Sammanhanget är följande: I 9, 10 och 11 Capitlen af detta bref gifver
Paulus en slags theodicé. Från den med stor hänförelse gjorda skildringen
af de treendes saliga förening med Christo (Cap. 8) öfvergår han plöts-
ligen till en af djup smärta genomträngd framställning, huru af Judarna,
egendomsfolket i det förra förbundet, en stor del hade förskjutit Guds
i Christo uppenbarade nåd och derigenom uteslutit sig från delaktighet
deraf. Denna framställning afslutar han med en förutsägelse, att en
gång skulle en allmän omvändelse bland detta folk inträffa (Cap. 11:
25—32), samt med prisande af Guds nåd och vishet (vv. 33 ff.). I detta
sammanhang yttrar han, att då hedningarnes fullhet (d. ä. samtliga
hednafolken) inkommit (näml. i Guds genom Christus stiftade kyrka på
jorden), då skall ock hela Israel varda frälst, enligt de härliga dem
gifna nådelöftena, ty de nådegåfvor och den kallelse, de undfätt, äro
oföränderliga såsom Gud, som dem gifvit, är oföränderlig (åuetapuélnra
v. 29 uttrycker hvad de äro i och för sig sjelfva, deras qualitativa be-
skaffenhet), och derefter till bestyrkande af denna sanning tillägger han:
(v. 30) ”ty såsom ock I fordom icke trodden på Gud” (näml. såsom
Han uppenbarat sig före Christi ankomst i tiden), ”men nu hafven fått
barmhertighet genom deras otro; (v. 31) så hafva ock nu de icke trott”
(näml. på Gud, d. ä. på Guds uppenbarelse i Christo), ”på det att
genom den barmhertighet, som eder vederfaren är, dem måtte ock barm-
bertighet vederfaras”. Jemföre vi dessa båda versar, så finne vi den
sednare uttryckt i antitheser mot den förra: ”I fordom” — "nu de";
”trodden” — ”hafva trott”; ”fått barmhertighet” — ”barmhertighet ve-
derfaras” ; ”genom deras otro” — ”genom den barmbhertighet, som eder
vederfaren är". Denna construction genom motsatserna rubbar G. Ö.
!) Fritzsehe har ji sin Comment. ad Mattheum pag. 844 gjort ett dylikt försök,
ech öfversätter: faciet — exjtum, qui in perferendi facultate cernatur. Men detta för-
slag har rönt allmänt — och välförtjent — ogillande. Jfr Meyers, de Wettes m,
£. Comment, $. d. st, |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
