Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 A. E. Knös.
nära hänsyftningen på det närmast föregående). Likaså på sadnare
stället, der G. O. (efter Luther) genom uttrycket: ”att de skola varda”,
inlägger i texten mera, än der egentligen finnes.
I sammanhang härmed må några ställen anföras, der den sednaste
upplagan af P.Ö. afviker från den föregående (äfvensom från G. Ö.)
vid tolkning af constructioner med lnfinitivus. Ap. G. 3: 26. Gr. T.
’O Ocög änéoresdev avröv (scil. Incoöv) evloroörra vuäs, iv ri Äng-
orgégev Exaoiov And röv Novgpröörv tuciv (var. lect. avräv, avroö).
G. Ö. (P.Ö. 1853) efter Luther: — — ”till att välsigna eder, att hvar
och en skulle sig omvända ifrån sin ondska”. Men i 8v so ligger icke
uttryckt ändamålet, utan medlet, sättet. Hvad särskildt beträffar å7re-
orgégesv, så å ena sidan har det synts för flera betänkligt att här gifva
detta ord en intransitiv betydelse och öfversätta det med: omvända sig,
hvarföre ock Calvin, Bengel, Winer (Gramm. s. 381) m. fl. anse Chri-
stus vara subjectet och öfversätta: i det Han omvänder hvar och en m.
m. Vi tro dock, i likhet med de allrafleste äldre och nyare exegeter
(sednast Meyer och de Wette), att Luthers öfversättning mycket väl
kan försvaras, dels derigenom att just den så uttryckta tanken här for-
dras till följd af den i v. 19 gifna uppmaningen, dels ock genom jem-
förelse med ett hittills af exegeterna förbisedt ställe i LXX, hvilket så
nära sammanträffar med det nu ifrågavarande, att det rätt väl kan
anses äfven till ordalagen ligga till grund för detta. Nämnde ställe är
Hes. 3: 18, 19, 20. !) — 1 Cor. 10: 13, — stosgoes ovv tvi Negacpv Ari
Tjv Exfamr, 100 dvvacdes duäs Yneveyxelv. Då infinitiv med soö
kan antingen hänföra sig till ett visst ord (nomen, adjectivum eller ver-
bum) i den föregående satsen, eller ock till den föregående satsen i dess
helhet 2), men toö dvvacdas cet. här icke, åtminstone icke utan stor
1) På detta mycket vigtiga och bekanta ställe förekommer dxoorpigsi» tre gånger
i samma bemärkelse, som i Ap. G. 3: 26 (efter Luthers och G. Ö:s tolkning). Så
heter der v. 18. diaoveilao9a» 10 åröug AnNosrRÉvar ANO TÄv Odur avroö Toö
" Cosas avriv — V. 19. xal ov får dsacteilny 79 Aröuv, xal un anostRiyn and
tis åvouias avroö xal AND TAS Ödov avtrob, 6 ävopoc fxtivog iv Ty ddsxig avrov
anoFavsirar — V. 20. nus bv TO anogrobpsrv Jixeser dns vAs dexarosirgs avrov
xed Nosjon RaepaNTOUA — — AÖTOS ANOFAVvETA. — — Härigenom bortfaller det
skäl, hvaraf de exegeter, som tagit ordet transitive, hufvudsakligen ansett sig nöd-
gade dertill. nämligen att i hela grekiska språket icke skulle förekomma något enda
stä:le, der detta ord stode i den bemärkelse, som det här har enligt Luthers tolk-
ning, hvilken säkerligen står i beroende af Vulgata, som återgifver det: ”ut conver-
tat se unusquisque a nequitia sua”.
2) Buttmann. Grammatik des neutestam. Sprachgebrauchs. Berlin 1850 s. 228
f. Winer, Gramm. 5 Auf. s. 876 ff,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
