Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om revislon af Svenska Bibelöfversättningen. 89
mindre dylik. Denna punkt vid bokstafvens midt förlängdes sedermera
till ett litet streck nedåt. Så uppkommo de tre äldsta interpunctions-
tecknen i Grekiska texten. Sednare tillkom frågetecknet. Andra skilje-
tecken, än de nämnda, finnas der icke, hvarföre ock det i Grekiskan
obrukliga utropstecknet icke förekommer i öfversättningar af N. T., några
nyare undantagne. Det saknas ock i G. Ö. samt P.Ö. 1780, 1853 och
1861, men finnes upptaget i P.Ö. 1816. Deremot är vårt semicolon
såsom skiljetecken begagnadt i G. Ö, (de äldsta upplagorna undantagna)
samt i alla Proföfversättningarna. Interpunctionens historia är följande.
Småningom öfvergick oeh utbildades den ofvannämnda s. k. stichenskrif-
ten till ett interpunctionssystem, hvilket förekommer i alla codices från
en sednare tid, visserligen med olikheter i olika codices, dock dessa
alla beroende af den stichometri, som Euthalius, enligt hvad redan före
hans tid allmänt var vid offentligt uppläsande antaget, införde i Apostla-
Gerningarne och de Apostoliska Brefven, och som ungefär vid samma
tid (dock ovisst om af honom) infördes i Evangelierna. Utur dessa codices
finnes detta interpunctionssätt upptaget redan i de äldsta tryckta upp-
lagor af N. T:s grekiska text, nämligen den af 1514 (complutensiska
Polyglott-bibeln), äfvensom Erasmi Roterodami första upplaga, som ut-
kom 1516. Rob. Stephanus införde förbättringar genom jemförande af
flera handskrifter. Sedermera har detta interpunctionssätt med få för-’
ändringar varit följdt i alla upplagor af den grekiska texten, ända till
dess Lachmann och Tischendorf nyligen företagit sig att i sina kritiska
upplagor inskränka interpunctionen så mycket möjligen ske kunnat.
Emedlertid i andra upplagor, således ock i de ännu allmännast begag-
nade, qvarstår den gamla, från stichometrien härstammande, interpunc-
tionen. Då denna eger en så hög ålder, då den i upplagor af N. T.
ännu är så allmänt begagnad, då den är ur vår Gamla Öfversättning
af hvarje bibelvän känd och för många troligen kär, samt då den, om
ock ej allestädes strängt grammatikalisk, dock just till följd af sitt än-
damål att vara rhetorisk eller declamatorisk, gifver ett ingalunda förakt-
ligt hjelpmedel för rätta tonvigten vid uppläsandet och derigenom ock
för rätta uppfattningen, har man låtit den med några få modificationer
i Proföfversättningen qvarstå. En större förändring skulle ock medföra
icke obetydliga svårigheter. Dessa sökte man i P.Ö. 1780 undvika ge-
nom en ännu tätare commatering, än i G. Ö., utan att dermed vinna
fall grammatikalisk noggrannhet i detta hänseende (jfr Matth. 16: 4.
24: 18. 26: 52 0. & v.). P.Ö. 1816 är väl i detta hänseende någon-
gång inconsequent (Matth. 2: 25. jfr dersammast. v. 15 o. 8. v.), men
söker likväl i allmänhet att genom hopande af skiljetecken förena det
: 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
