Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 A. E. Knös.
der upptog den, fanns redan i äldre upplagor, i ännu äldre handskrifter,
ja den gar i ålder mycket langt tillbaka. Dess historia är nämligen
följande. I de äldsta handskrifter finnes ingen interpunction, utan skrif-
sättet är den s. k. seriptio continua, som utan alla afsatser eller afdel-
ningar, vare sig mellan meningarne eller orden, är oafbrutet fortlöpande,
hvarigenom ock läsandet mycket försvåras. Derföre företog sig Eutha-
lus, Diaconus i Alexandria, omkring medlet af femte seklet, att i en-
lighet med det vid offentligt reciterande da häfdvunna bruket indela texten
i små afdelningar eller versrader (o&yo:), af hvilka hvardera bildade en
sats, vid hvars utgäng föreläsaren borde göra ett, om ock mycket kort,
uppehåll. Så uppkommo de s. k. stichometriska handskrifterna, der
hvarje sådan rad eller orbyog skrefs för sig, och några sådane hand-
skrifter finnas ännu qvar!). Men som man då för tiden skref på per-
gament, ett synnerligen kostsamt skrifmaterial, föll sig utskrifvandet at
dylika codices mycket dyrt, enär endast nägra fa, stundom ett enda,
ord blef på hvarje rad upptaget och derföre vida mera pergament åt-
gick till förfärdigande af dylika codices, än till andra. För besparing
skull började man derföre snart att åter skrifva texten fortlöpande, men
med något afstånd mellan orden och så att man satte en punkt eller
ett annat tecken vid slutet af hvarje Euthaliansk versrad eller otbyog.
Det vanligaste sättet blef sedermera att sätta punkten nedantill vid
satsens slut, ofvantill vid en större satsafdelning, och midt för vid en
!’) Eftersom just denna stichometri är ursprunget för vår interpunction må såsom
prof på densamma följande anföras:
Tit. 2: 2. IHloecocpförtas yngaliovs elva,
GiuvouS
GWf.povAS
vysaivovtas Tj nNisTE:
Tj) tyknan
Tj önouovp
Matth. 2: 21. ’O Jå tyspdsis
napélafe 16 nasdiov
xal tnv untéipe avtoö
xai den els värv Topanl
I enlighet härmed står ock i den hos oss vanligaste grekiska texten: Matth. 22: 5.
Oi då äuelnoartes, annldor, 6 utv els töv idsov dypör, d de els tyv lunopiar aö-
Tod. 26; 52. nävtes ydp ol lafivres untyarpar, iv uayaiog Äånoloörta. v. 57. Oå
de xoatnoartes töv ”Ingoöv, änhyayov npcös Keitgar töv doysspta. 1 Tim. 4: 6.
Tavra önovsdiusvos tois ddekgois, xalös fon drdxovos Ingod Xpsoroö, iytoepö-
Hevos TOS Åöyow TIS MisTewWS, xi TAS XAlAS Urdasxalias, gj Napyxoloödnxas. IJEr
derst. 3: 13. 5: 6. 6: 1, 2, 8 o. s. v. Dessa exempel på interpunction äro hem-
tade ur Griesbachs sista upplaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
