Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den presbyterianska kyrkoförfattningens införande i Skottland. 7
Lambert uttalar. äfven den öfvertygelsen, att den af honom föreslagna
kyrkoordningen är i Guds ord anbefalld, och yrkar, att, om något uti
densamma icke är uttryckligen i Guds ord påbjudet, detsamma icke bör
ega någon laglig giltighet. ”Quzecumque hic pro decenti agendorum in
Ecclesiis ordine conscripsimus, et Dei verbo speciatim haud quaquam
jubentur, nolumus alioqui quam pro sanis et a verbo Dei non dissen-
tientibus consiliis a quoquam haberi, que tamen possint urgente Christi
gloria immutari” !).
Den store Schweitziske reformatorn J. Calvin var den förste, som
bestämdt och klart uttalade den presbyterianska kyrkoförfattningens
theoretiska grundsatser och försökte att bringa dem i verkställighet. I
sin ”Institutio Christiane Religionis” nedlägger han grunddragen af sin
kyrkoförfatsningstheori. Vi meddele här i största korthet hufvudsum-
man af denna theori, dervid så mycket som möjligt anslutande oss till
Calvins egna ordalag. Gud vill, säger han, att kyrkan skall styras
efter en bestämd ordning. Och då han icke synligen är närvarande och
sjelf muntligen uttalar sin vilja, så begagnar han menniskor såsom tje-
nare för att genom dem utföra sitt verk och låta dem föreställa sin
person. De särskilda slag af dels utomordentliga dels ständiga tjenare,
som han för sådant ändamål brukat och ännu brukar, äro angifna i Eph.
4: 11, Rom. 12: 7, 8, 1 Cor. 12: 28, och 1 Tim. 5: 17. Bland de
ständiga embetsmännen, som här nämnas och som alltid skola finnas i
kyrkan, märkas företrädesvis de lärande äldste eller pastorerna samt
de styrande äldste, församlingsäldste eller äldste i inskränktare mening.
De förra skola tillsättas med församlingarnes goda minne och samtycke.
Om de sednares utväljande är ingenting föreskrifvet. Åt de lärande
och styrande äldste i förening har Christus anförtrott själavården, kyrko-
tukten och den andliga styrelsen af sin kyrka. Rättigheten att genom
stiftandet af lagar och deras handhafvande vårda sig om kyrkans ange-
lägenheter tillhör deremot den verldsliga öfverheten, hvilken det tillhör
att vaka öfver iakttagandet af båda taflorna i Guds lag. Öfverheten
bör nämligen ej blott sörja för menniskans jordiska behof utan äfven
straffa afgudadyrkan, hädelse och andra religionsförbrytelser samt tillse,
att ren Gudsdyrkan och utvärtes christlighet iakttages af folket 2).
1) Richter, L c. sidd. 56 ff.
2) J. Calvini Institutio Christiane Religionis. Berlin 1846. Tom. 2, sidd.
213, 215—18, 221, 247, 477, 481 fl. st. Bland de åligganden, som på de
tvänne här sist anförda ställena tilläggas den verldsliga öfverheten, förekomma
bland andra: ”ferre leges de religione ac Dei cultu, recte constituere reli-
gionem, curare ut inter Christianos publica religionis facies existat, ut Deus
purc colatur ex legis sum prwescripto, tuendo et asserendo Dei honori ope-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
