Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den presbyterianska kyrkoförfattningens införande i Skottland. 7T
kan i längden vara tillfredsställande för den presbyterianska kyrkan.
Ty först och främst kan det sättas i fråga, om icke en sådan öfver-
hetens makt i kyrkan är stridande mot den grundsatsen, att Christus
regerar sin kyrka uteslutande genom dess embetsmän. Men äfven om
man öfverser med eller bortförklarar denna omständighet (t. ex. genom
att anse öfverheten hafva ett embete i kyrkan) :), så måste dock kyr-
kan, om hon äfven uti rent andliga och kyrkliga ting skall stå under
statens directa och ständiga controll och uppsigt, alltid komma att känna
sig uti en beroende ställning, som föga öfverensstämmer med den frihet
och sjelfständighet, som plägar fordras utaf den presbyterianska kyr-
kan. Dessutom måste enligt detta system, när helst någon meningsskilj-
aktighet uppstår emellan kyrkan och staten, i fråga om hvad kyrkan och
dess tjenare enligt Guds ord böra göra och låta, collision alltid uppkomma,
i det att staten med sina verldsliga bestraffningar söker göra en mening
gällande, under det kyrkan med sina kyrkostraff vill tvinga till åtlyd-
nad för en annan.
Vid tiden för sammanskrifvandet af den andra disciplinboken hade
kyrkan redan kommit i erfarenhet af de olägenheter och faror, som
kunde blifva följder utaf den vidsträckta myndighet i kyrkliga angelä-
genheter, som hon tillerkänt den verldsliga öfverheten, och började
blifva angelägen att för framtiden söka att begränsa bruket af den-
samma. Såsom ett sådant försök uppfatte vi den bestämmelsen i den
andra disciplinboken, att, ehuru gudfruktiga konungar och furstar i
gamla och nya testamentet stundom tillåtit sig mycket större friheter
i kyrkan, ”likväl, der predikoembetet i kyrkan är en gång lagligen in-
rättadt och de, som blifvit insatte i detsamma, troget göra sin skyl-
dighet, alla gudfruktiga furstar och öfverhetspersoner böra höra och
lyda deras röst och vörda Guds Sons majestät, som talar genom dem”.
Denna bestämmelse innebär ett tydligt bemödande att förmå den verlds-
liga öfverheten att icke med hänseende till den presbyterianska kyrkan,
som supponeras hafva blifvit bragt i öfverensstämmelse med Guds ord,
begagna sig af den reformationsrätt i kyrkligt hänseende och det vid-
sträckta ingripande i kyrkans angelägenheter, som man eljest, och isyn-
nerhet med hänseende till den katholska kyrkan, så frikostigt tillerkänt
den verldsliga öfverheten. Men uti denna bestämmelse torde äfven inne-
fattas en tendens till den åsigten, att öfverheten, för att så mycket
mindre kunna komma på den tanken, att hon på grund af Guds ord
ligheten, att en protestantisk öfverhet kunde stanna vid en annan uppfatt
ning af skriften, än den de ansågo vara den riktiga och som gällde i kyrkan.
1) I andra disciplinboken talas verkligen om den ehristna öfverhetens ”offce
in the kirk”. Se öfrerskriften till eapitlet X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
