Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 Claes Adolf Hultkrantz.
predikningar, tal och förtroliga samtal hafva några falska, lögnaktiga
eller smädefulla yttranden om konungen, det hemliga rådet och deras
handlingar och åtgärder !).
Dessa beslut, som i Skottland erhållit namn af ”de svarta besluten”
(the black acts), voro för den presbyterianska kyrkan utaf den mest
vådliga beskaffenhet. De tillintetgjorde nästan helt och hållet allt det
erkännande, som staten redan gifvit åt den presbyterianska ordningen
i kyrkan. De tillintetgjorde kyrkans frihet och sjelfständighet och lade
henne helt och hållet i konungens händer. De upphäfde och afskaffade
all makt och myndighet, som förut tillhört de presbyterianska kyrko-
församlingarne och förbjödo dem att utan konungens uttryckliga till-
stånd och samtycke sammanträda för handläggandet af någon angelä-
genhet. De stadfästade åter i stället för den presbyterianska ordningen
ett af konungen beroende biskopligt system i kyrkan. De syntes till
och med för all framtid tillintetgöra all utsigt och möjlighet till ändring
uti detta system.
Hade dessa beslut af styrelsen blifvit noggrannt efterlefde och
tillämpade, så skulle de icke hafva lemnat kyrkan någon annan utväg,
än att antingen öfvergifva sin fordna författning och foga sig efter den
ordning, som konungen ville föreskrifva, eller ock skrida till våldsamma
medel och genom anstiftandet af uppror söka vinna ändring i det för-
handenvarande förhållandet. Men den unge konungens ombytlighet och
principlöshet samt de politiska partiernas kamp om konungens förtro-
ende och inflytandet på landets styrelse gjorde det onödigt för kyrkan
att tillgripa sådane åtgärder. Redan det följande året 1585 inträffade
en förändring i styrelsen, i det earlen af Arran förlorade sitt inflytande
på densamma. Derigenom blef den presbyterianska kyrkans belägenhet
icke obetydligt förbättrad. Konungen sjelf började ock derefter att
småningom visa allt större sympathier för den presbyterianska ordnin-
gen, och 1590 hade hans tillgifvenhet och beundran för densamma upp-
nått den höjd’, att han i generalförsamlingen offentligen ”prisade Gud, att
han var född i en tid, då evangelii rena ljus lyser, och på en sådan
ort, att han fick vara konung uti en sådan kyrka, den renaste kyrka
i verlden” 2).
Under det att konungen, såsom vi nu sett, efter sitt tillträde till
regeringen ådagalade mycken ombytlighet uti sitt förhållande till kyrkan,
!) Acts of parl. 1584, capp. 131, 132 fl. Spotswood, History, sid. 333.
Jfr äfven Hetherington, History, sidd. 168 ff. M’Crie, Life of Melville, Tom.
I, sidd. 310 ff.
ä 2) Hetherington, History, sidd. 170 ff. Tytler, History, Tom. VII, sidd.
38 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
