Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Conrad Theodor Hjerpe.
nämligast hafva haft sin grund i bristen på afgörande vittnesbörd af
den kyrkliga traditionen, men äfven måhända i detsammas egendom-
liga, från de öfriga apostoliska skrifterna skiljaktiga charakter. Efter
denna tid synes tviflet om dess kanonicitet hafva inslumrat, för att
"vakna först med Reformationen. Luthers kända betänkligheter att
erkänna detta bref för apostoliskt grundade sig hufvudsakligen på miss-
förstånd af den vigt, som i brefvet tillägges gerningarne i motsats mot
tron och på den omständigheten, att Christi lidande, uppståndelse och
anda der icke uttryckligen omnämnas 1). Denna Luthers mening om-
fattades af flera den följande tidens theologer. I våra dagar har De
Wette till en del af samma skäl som Luther, nämligen på grund af
motsatsen mellan den Jacobiska och Paulinska rättfärdiggörelseläran ,
uttalat sig mot brefvets äkthet. Men under det att denna motsats i
och för sig synes Luther vara ett tillräckligt skäl att icke anse brefvet
vara författadt af någon bland apostlarne, drager deremot De Wette ur
beskaffenheten af denna motsats den slutsatsen, att brefvet härstammar
från en sednare tid än den apostoliska. Den omständigheten nämligen,
att författaren tyckes hafva lösgjort sig från den mosaiska lagens tvång,
såvida som han icke drifver på yttre laglydnad, utan på gerningarne
såsom trons frukter, synes honom förutsätta en mera framskriden ut-
veckling af de judechristliga åsigterna, än man kan antaga under det
apostoliska tidehvarftvet 2). Att den Täbing-Baur’ska skolans kritik
icke utfallit till fördel för vårt bref, kan icke förundra någon, som icke
är okunnig om denna skolas godtyckliga förfarande. Då dess förkastande
af vårt brefs äkthet i väsendtlig mån bestämmes af de grundsatser, som
utmärka dess förfarande i allmänhet, synes det här vara på sin plats
att i korthet angifva den Baur’ska kritikens utgångspunkt och method.
Baur utgår i sin kritik från hypothesen om urchristendomen såsom nå-
got osjelfständigt, såsom blott utveckling af judendomen. På denna hy-
pothes uppbygger han sedan ett fullständigt och consequent genomfördt
system, enligt hvilket christendomen redan i sin början åtskilde sig i
2:ne riktningar, den ena sträfvande till gjelfständighet och oberoende af
den judiska ceremoniallagen — representerad af Paulus — den andra
conservativt fasthållande de judiska formerna — representerad af Jacob,
Petrus och Johannes. Dessa riktningar utvecklade sig under häftiga
inbördes meningsstrider och denna strid mellan Paulinism och Petrinism
är derföre måttstocken, efter hvilken man bör bedöma de nytestament-
liga skrifternas äkthet. Denna strid indelar han i 3 perioder, hvilka
tillika angifva tiden, inom hvilken Nya Testamentets kanon tillkommit.
!) Jfr Huther, Krit. Exeget. Handbuch äber den Brief des Jacobus, Einl 24—
26; De Wette, Lehrb. d. Hist. Krit. Einl s. 344.
3) Jfr De Wette, s. 341.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
