Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Conrad Theodor Hjerpe.
judiska prägel igenfinnes äfven i läsarenas föreställning om värdet af
en blott yttre Fogoxsia.
Hvad nu är anfördt såsom bevis för brefvets jude-christliga be-
stämmelse, angifver äfven dess syfte och hufvudinnehåll. Det mera spe-
ciela af innehållet förklaras af det sedliga tillståndet inom de försam-
lingar, för hvilka brefvet är ämnadt. Dessa församlingar synas hafva
till större delen utgjorts af personer ur den mindre bemedlade klassen,
hvilkas ställning ännu mer försvårades genom den orättvisa och hård-
het, som deras bättre lottade likar (o& ssåovosos) mot dem utöfvade.
Hvilka dessa rike hafva varit och i hvilket förhållande de stått till chri-
stendomen, låter sig icke med full säkerhet afgöra. Så mycket synes
oss dock sannolikt, att de icke varit christne !). Detta förtryck buro
församlingsmedlemmarne icke med tålamod och vishet, utan läto sig
deraf frestas till synd, och sökte skulden till sitt fall hos Gud, icke
hos sig sjelfva. I stället för att i tron bedja Gud om den vishet, de
hade af nöden, hängåfvo de sig åt tvifvel. Missnöjde med sin ringhet
och sitt armod, samt intagne af åtrå efter rikedom föredrogo de verlds-
kärleken framför gudskärleken, hvarföre de ock bevisade de rike en
smickrande hyllning, på samma gång de med missaktning bemötte de
fattige. Ur detta verldsliga sinne framgingo äfven bittra stridigheter, i
hvilka de med lidelsefull ifver och häftiga ord mästrade hvarandra. Då
nu flertalet af församlingsmedlemmarne befann sig på denna låga stånd-
punkt af religiös och sedlig utveckling, rigtar alltså författaren helt
naturligt sitt varnings- och förmaningsord till alla, om också tonen mil-
1) Af ställena 2: 6 och 5: 4—6 är åtminstone fullt säkert, att of zloggsos tilläto
sig en hård och våldsam behandling af de christne. Men deraf följer likväl icke,
att dessa rike stått utom församlingen, då under sjelfva den apostoliska tiden myc-
ken kärlekslöshet och hårdhet utöfvades af de bättre lottade christne mot de fatti-
gare trosbröderna (1 Cor. 6: 1—8; 11: 20—22; jfr 1 Tim. 6: 9—10, 17). Ett när-
mare bidrag till dessa rikes charakteristik erbjuder stället 2: 7, der det heter: ocx
avtoj Blacpnuoögs TO xalév övoua To Enixlydév op vuäs; Då nu talesättet To
övoua 7ö inxindiv ini vrå, efter det gammaltestamentliga språkbruket (3 Mos.
28: 10; 2 Chr. 7: 14), betecknar en persons afhängighetsförhållande till den, hvars
namn han bär, och det namn, hvarom bär är fråga, icke kan vara något annat än
Christi namn, eftersom brefvets läsare äro christne, och då det vidare är godtyck-
ligt att, emot språkbruket, i ordet Slacpnusiv inlägga betydelsen: ”smäda med sin
vandel”, enär man i sådant fall skulle hafva väntat sig åt avrovs i stället för &q’
vuäs, så framgår af detta ställe tydligt, att de rike med skymfliga ord smädade
Chrieti namn. Tager man härjemte i öfvervägande, att författaren 2: 6, 7 ställer
oj zloöcios och de christne (avroj och vucas, vumäv) skarpt emot hvarandra, äfven-
som att han 5: 1—6 förutsäger de rike Guds straffdom såsom säkert förestående,
utan att dertill bifoga någon uppmaning till bättring, så har det antagandet största
sannolikhet för sig, att oj zlobgsos varit iske-christne (jfr Huthers komment.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
