Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om äktheten af Jacobs Bref. 7
dras eller skärpes, allteftersom talet vänder sig till de mindre eller mer
förverldsligade. Då de rike bestraffas, antager tonen en stränghet, som
starkt erinrar om de gammaltestamentliga profeternas strafftal.
Utan tvifvel hade kännedom om detta församlingarnes tillstånd för-
anledt författaren att aflåta denna skrifvelse, hvars ändamål således är
att motverka en ofruktbar och död christendom. Med detta syftemål
för ögonen, i hvilket författarens individualitet och läsarenas tillstånd
mötas och gifva åt framställningen dess egendomliga prägel, genomför
författaren sitt ämne icke i abstract allmänhet, utan efter de anvis-
ningar, som egen rik erfarenhet och läsarenas behof gåfvo vid handen.
Derföre saknar ock det påståendet all grund, att ingen bestämd anled-
ning till skrifvelsen förefinnes !). Men icke mindre orättvis är den be-
skyllningen, att innehållet är ordnings-och planlöst 2), då tvärtom, med
undantag af slutet (5: 12), som med det föregående icke står i egent-
ligt sammanhang, en bestämd ordningsföljd låter uppvisa sig. Tanke-
gången är i korthet följande. Brefvet börjar med en uppmaning till lä-
sarena att akta de pröfningar, de hade att undergå, för glädje, i dem
bevisa tålamod och med troende hjerta utbedja sig af Gud den vishet,
de hade af nöden. För den, som ståndaktigt uthärdar pröfningen, öpp-
nas utsigt att vinna lifvets krona (1: 1—12). Omedelbart derpå följer
varningen att icke härleda den inre frestelsen, som har sin rot i men-
niskans egen begärelse, från Gud, då från honom endast goda och full-
komliga gåfvor komma, såsom särskildt den nya födelsen genom san-
ningens ord (1: 13—18). Härtill knyter sig förmaningen: ”att vara
snabb till att höra, sen till att tala, sen till vrede”, hvilka ord utgöra
thema’t för den följande framställningen. Det första: ”snabb till att
höra”, tages till utgångspunkt för den närmaste uppmaningen, att läsa-
rena borde i saktmodighet upptaga det ord, som kan frälsa själen, och
så innerligt tillegna sig detsamma, att det blifver en drifkraft till sed-
liga frukter, nämligen barmhertig kärlek mot nästan samt sjelf- och
verldsförsakelse (1: 19—27). Med särskild hänsyn till det vid guds-
tjenstliga sammankomster förekommande smickret mot de rike och miss-
aktningen mot de fattige, tadlar författaren detta mot den sanna men-
niskokärleken så bjert afstickande fel, och erinrar derom, att den som
öfverträder ett bud, han öfverträder Aela lagen och att den obarmher-
tige skall träffas af en obarmhertig dom (2: 1—13). Härefter blottar
han den egentliga roten till denna kärlekslöshet, nämligen den villfarel-
sen, att en tro utan sedliga frukter vore tillräcklig för saligheten, och
visar medelst exempel af Abraham och Rahab, att menniskan rättfär-
2) Schwegler, Das nachapostol. Zeitalter, 1 B. s. 414.
2?) De Wette, Lehrb. d. hist. krit. Einleit. s. 339.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
