Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Conrad Theodor Hjerpe,
utan tvärtom betraktar dem båda i nödvändigt sammanhang, och detta
nära samband mellan Abrahams tro och handling framlyser ännu kla-
rare af följande vers, der författaren uttryckligen säger, att tron var
drifkraften till hans gerningar och att af gerningarne fulländades tron.
Och just med hänsyn till detta dynamiska och organiska samband mel-
lan de båda, efter Mosaiska berättelsen, till tiden åtskiljda momenterna,
Abrahams förtröstansfulla omfattande af Herrans löfte och Abrahams
beredvillighet att hörsamma Herrans befallning, tillägger författaren v.
23: Kal sringödn + yoapi 4 Ibyovsa åntorsvos då ”Apecdp tv Jedi,
za: åloylodn avdre ed; dixarooivgrv d. ä.: och genom denna handling
bevisades sanningen af skriftens utsago: ”Abraham trodde Gud, och det
vardt honom räknadt till rättfärdighet” d. v. s. offerhandlingen bevisade ,
att Abraham hade den rätta tron, som är oskiljaktig från gerningar
och derför rättfärdiggör menniskan. Men sjelfva den grundåskådningen,
enligt hvilken icke tron i och för sig, utan tron så vidt den manife-
sterar sig i handling, betingade den act, hvarigenom Gud tillräknade
Abraham rättfärdighet, har vår författare gemensam med äldre judiska
skriftställare. Så säger den döende Mattathias, då han uppmanar sina
söner att följa fädernas föredömen: ”4Beadp ovyb åv egacud fvgtsg
nordg , xob dloylodg avräö el dinasoovvgrv; (1 Makk. 2: 52).
Det är således uppenbart, att sdixasoéIy och dloyloFyg sic dsxaso-
ovvgv hos vår författare likaväl som hos Paulus (jfr Rom. 4: 1—9)
äro endast olika uttryck för ett och samma begrepp, och att derföre
dsxosoösdaes i förevarande afdelning har den judicativa betydelse, som
det på alla andra ställen i Nya Testamentet har !). Men är detta obe-
stridligt, så må Wiesingers och Huthers uppfattning af ååor. elg
dix. och ådixeswdwy såsom tvänne olika acter väl gälla för ett lofvärdt
försök att på exegetisk väg så utjemna differensen mellan Jacob och
Paulus, att kritiken öfver denna fråga blefve för alltid nedtystad, men
hållbar är den icke såsom stridande mot vår författares grundåskådning.
Ty vore det, såsom Huther påstår, författarens åsigt, att åloy. såg dix. be-
tecknade något, som vederfors Abraham endast för hans tros skull, så skulle
han derigenom motsäga sig sjelf, då han redan förut hade till sina läsares
behjertande framställt den frågan: us dövatas & niovg (ååv my örn sora)
dör; Men till en sådan motsägelse gör åtminstone författaren sig icke
skyldig, om man efter sammanhangets kraf fasthåller att 8ååoy. sig dix.
och ådsxasdIy äro en och samma act. Men äfven under samma för-
utsättning, att ådsxassIy var något, som sednare vederfors Abraham
för hans gerningars skull, måste man, då 1 Mos. 22 hvarken ådsxasdy
eller ååoy. elg dix. förekommer, derstädes uppleta något motsvarigt ytt-
3) Jfe Gebser och Schneckenburger, Annot. ad Ep. Jac.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
