- Project Runeberg -  Upsala Universitets Årsskrift / 1861 /
17

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om äktheten af Jacobs bref. 17

sammanhang dermed på hela mosaiska lagens iakttagande !). Med lag
förstår Apostelen här hela mosaiska lagen, således ej mindre sedelagen,
än ceremoniallagen. Således af inga — vare sig sedelagens eller cere-
moniallagens — verk kan menniskan vinna dsxasoovvn Iso, hvilken,
oberoende af lagen, endast såsom skänk af Guds fria nåd tillegnas
henne förmedelst tron på den döde och uppståndne Christus. Det pau-
linska trosbegreppet är bestämdare och djupare än det jacobiska, för
gå vidt tron efter Paulus bestämdt refererar sig till Christi försonings
död. Till sitt innersta väsende är tron ett innerligt lifskraftigt gripande
och fasthållande af Christus, men detta trons centrala moment kan lika
litet tänkas utan kunskap om Christus som utan en bestämmande och
styrande inflytelse på viljans riktning och lif, hvarföre ock dessa tre
momenter constituera det paulinska trosbegreppet. Samma tro, som rätt-
färdiggör menniskan inför Gud, är nämligen äfven principen för ett nytt
inre och yttre lif ?), och måste såsom sådan sägas i sig innesluta åeye
ärad, hvilka efter en andlig naturlag i följd af yttre gifna förhållan-
den actuelt framträda. Men denna trons lif och verksamhet beror just
derpå, att den tillegnat sig Christus, som är lifvet. Dessa båda sidor
af tron, tillegnandet af Christus, och det sedliga handlandet kunna i
verkligheten aldrig söndras, men väl måste emellan dem för betraktelsen
en åtskilnad ega rum, nämligen samma åtskilnad som emellan grund
och följd, och detta är just förhållandet hos Paulus, hos hvilken vi
finna så väl den christliga troslärans som ethikens grundsanningar fram-
ställda med större klarhet och bestämdhet, än hos någon annan nytesta-
mentlig skriftställare. :
Öfvergå vi nu till den uppfattning och framställning af christen-
domen, som i värt bref förefinnes, så är äfven den att anse såsom lika
mycket grundad i författarens individualitet som i de historiskt gifna
förhållandena inom de församlingar, till hvilka han skref. Författaren,
som har en viss likhet med de gammaltestamentliga fromma charakte-
rerna, blifver i sin grundåskådning af evangelium stående nedanöm den
redan betecknade paulinska ståndpunkten, i det han uppfattar den objec-
tiva christendomen väsendtligen i dess enhet med det gamla förbundet,
d. v. s. såsom lag. I öfverensstämmelse med denna sin uppfattning
yrkar han allvarligt på zzofyosg och ågra, och har dertill en speciel

1) Jfr Gal. Br.

7) Jfr Rom. 5, 6 och Gal. 5: 6 nigns dv dydnns Bregyovutrn. För så vidt
kärleken är det medium, hvarigenom tron framträder i gerningar, är sistnämnda
ställe ett märkvärdigt bevis, att Paulus, när missförhållanden af den art som hos
Galaterna dertill föranleda, (jfr Gal. 5: 15, 20, 26), står i åskådnings- och uttrycks-
sätt Jaeob närmare, än mam på grund af andra ställen vanligen föreställer sig det.

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:40:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uuarsskr/1861/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free