Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Conrad Theodor Hjerpe.
anledning i församlingarnes tillstånd. Ur dessa båda momenter, för-
fattarens” individuela uppfattning af christendomen och församlingsför-
hållanden !), förklarar sig nu äfven afdelningen 2: 14—26. För en
sådan handlingens man som författaren måste det inre troslifvet först
då hafva sin fulla betydelse, när det framträder i handling. Trons 30
gasvousvoy eller de concreta företeelser, i hvilka den rör sig, måste
för honom ega så mycket större vigt, som de äro nödvändiga yttringar
af trons lifsgrund och factiska bevis, att tron är i sig lefvande och
sann 2). ”Eeya eller den concreta verkligheten, hvari tron framträder,
saknades hos läsarena; deraf kunde slutas, att deras tro vore död och
således oförmögen att frälsa dem. Tron och dess phenomener låta i verk-
ligheten icke söndra sig, de äro för författaren ett organiskt helt, och
jost derföre kan han, utan att förringa det förra momentet, skarpt
betona det sednare, hvilket hos läsarena saknades, hvarföre han också
måste i de valda skriftexemplen just framhålla det som kunde gifva
stöd åt hans polemik mot den farliga villfarelsen.
Härefter kunna vi nu lättare bedöma öfverensstämmelsen och olik-
heten mellan de båda lärotyperna. 1) Har ordet dsxasoösdas hos båda
skriftställarne enahanda betydelse, nemligen Qoyioijras sig dixaroov-
”9v. 2) Gäller hos båda Guds nåd såsom den objectiva grunden för
menniskans rättfärdiggörelse. Hos Paulus är detta sednare den ledande
grundtanken 3); hos Jacob ligger det redan i uttrycket 2oycofivas sic
dixasoovvgr, men uttalas ännu bestämdare 1: 18, der trons uppkomst
framställes såsom en verkan af Guds vilja. Således 3) uteslutes hos
båda all på 8oya vökov grundad förtjenst. Paulus framställer det pole-
miskt mot sina judaiserande motståndare; Jacob erkänner det dels
indirect, derigenom att de af honom så eftertryckligt betonade soya äro
ära niorewg, och dels direct i det dessa égya nioremg förklaras vara
i många hänseenden bristfälliga (3: 2) +). Ändteligen 4) gäller hos
båda tron såsom det subjectiva vilkoret för menniskans rättfärdiggörelse,
men här inträder äfven skilnaden emellan de båda skriftställarne. VWVis-
serligen är den tro, som Jacob förklarar icke frälsa menniskan, inga-
!) Detta sednare moment förnekar Schwegler, i det han antager den Jacobiska
skriftens brefform vara en ren fiction, med afsigt vald såsom omhklädnad för en
didaktisk skrift, utan att likväl för ett sådant antagande uppvisa en enda hållbar
grund. Jfr Das nachap. Zeitalt. 1 B. 415.
2) att författaren fordrar foye såsom bevis (dssyma) på trons lif, är klart af 18 v.
3) Jfr Rom. 3: 24 m, 8.
1) Häraf visar sig, huru pass befogadt följande omdöme af en nyare skriftställare
är: ”Wir finden auch hier (Jac. bref) noch den bestimmten Gegensatz judaistiscker
Workgerechtigheit gegen die paulinische Glaubensgerechtigkeit.” A. Hilgenfeld,
Zeitschrift för wissenschafeliche Theologie, 1:ster Jahrgang Heft 3, Jena 1858.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
