Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om äktheten af Jacobs Bref. 27
synden, och består i händernas och hjertats rening, hvarförutan intet
närmande till Gud och ingen nådesmeddelelse från honom är möjlig.
Till denna omvändelse kan äfven en medmenniska medverka.
Om vi, efter denna framställning af den jacobiska lärans hufvud-
drag, sammanställa densamma med en Petri, en Pauli’och en Johannis
lärobegrepp, så finna vi, att emellan dessa och vår författare företer
sig å ena sidan en afgjord öfverensstämmelse, men också å andra sidan
en lika afgjord åtskilnad. Enligt författarens grundåskådning står chri-
stendomen i ett realt sammanhang med det gamla förbundet, men
skiljer sig äfven bestämdt ifrån detsamma genom sin frigörande och
frälsande kraft. Delaktighet af denna i christendomen befintliga fräls-
ning kan endast vinnas i tron på Jesus Christus förmedelst en ny fö-
delse, hvarigenom Gud inom den från honom affallna verlden utkorar
en troende gemenskap, som i verksam kärlek uppfyller Guds vilja. Men
denna frälsning, hvaraf menniskan genom christendom blifver delaktig,
är här på jorden endast inchoativ, hvarföre ock en fulländning förestår
densamma vid Christi parusie, då de, som Gud älska, skola erhålla
evinnerligt lif. För att nu ådagalägga, att denna författarens grund-
åskådning äfven är gemensam för de nämnde apostoliska skriftställarne,
kan det vara nog att anföra endast följande ställen: 1 Petr. 1: 10—12;
2: 5—10; 1: 5—95; 1: 3, 23; 1: 13; Rom. 1: 2; 3: 21; Gal. 3: 24;
2: 21; 2 Cor. 3; Rom. 1: 16; Gal. 6: 15; Tit. 3: 5; Eph. 4: 15—16;
1 Cor. 1: 7; 15: 23; Joh. 1: 46; 1: 17; 1 Joh. 5: 12; 3: 9; 3: 1,
14; 3: 2—3. Men å andra sidan förefinnes mellan vår författare och
ifrågavarande apostlar en vida mera charakteristisk åtskilnad än den
som eger rum mellan de sistnämnde, då de sins emellan jemföras.
Ehuru vår författare, såsom redan blifvit anmärkt, genom de tillagda
predikaterna slsv3eofa och Télerog skiljer evangelium från det gamla
förbundet, så är det likväl sammanhanget mellan dem båda, som han
företrädesvis framhåller, och detta sammanhang fattar han så nära och
innerligt, att evangelium är för honom lag likaväl som det gamla för-
bundet. Väl framhåller äfven Petrus det nya förbundets enhet med
det gamla, men ur en annan synpunkt, i det han hufvudsakligen fram-
ställer det förra såsom det gudomliga löftets fullbordan. Paulus och
Johannes deremot, ehuru icke heller dessa förneka sammanhanget mellan
de båda förbunden, framhålla likväl företrädesvis åtskilnaden. Men just
denna vår författares egendomliga uppfattning af christendomen såsom
lag är den rätta synpunkten, ur hvilken hans lärobegrepp bör bedömas.
Ur denna synpunkt betraktad måste nämligen hela läroframställningen
vara uteslutande praktisk. Derföre träder ock det christologiska mo-
mentet mera i bakgrunden, tron uppfattas från dess yttre sida, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
