Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Conrad Theodor Hjerpe.
då års övres !). Alla dessa hafva väl ända till döden troget bevarat de
nämnda andarne, men måste dock, för att lefvandegöras, uppstiga ur
djupet, d. ä. undergå dopet, som är Guds Sons insegel, hvarförutan
ingen kan inkomma i Guds rike 2). De stenar, som från de fältet om-
gifvande bergen framföras till byggnaden, äro de 12 nationerna, som
uppfylla hela jorden, och som alla genom apostlarne blifvit kallade till
delaktighet i Guds rike 3). Alla hafva de också antagit kallelsen och
Guds Sons insegel, men sedermera förhållit sig olika till samma kal-
lelse 4). ’ Denna allmänna kallelse framställes äfven under bilden af ett
stort träd, hvars skugga omfattar alla jordens folk. Vid trädet står
engeln Michael och afskär friska qvistar, dem han öfverlemnar ät det
församlade folket. Då dessa qvistar derefter skola uppvisas för engelen,
skifta de i alla gradationer mellan friskhet och förruttnelse. De som
återställa sina qvistar friska, krönas med en ärekrona och införas i tor-
net. De deremot, som återställa dem torra och maskstungna, äro hem-
fallna åt döden. Alla de öfriga öfverlemnas åt bättringens engel till
vård och tillsyn. Det stora trädet är Guds lag eller den till jordens
yttersta gränser predikade Christus. Qvistarne äro lagbud, hvilkas iakt-
tagande engelen lägger de troende på hjertat. Alla de, som hållit la-
gen och lidit för dess skull, vinna inträde i Guds rike. De öfriga, som
öfverträdt lagen, erhålla en olika lott, allteftersom de bättra sig eller
icke 5). Först blifva de alla utan undantag af hämndens engel plå-
gade med mångahanda och svåra straff, hvilka bestämmas i förhållande
till förseelsen. Derefter öfverlemnas de åt bättringens engel 6). De
som göra snar bättring, införas i tornet; de som sedan bättra sig, få
sin boning på murarne; de åter, som icke alls bättra sig, öfverlemnas
åt de svartklädda qvinnorna att dödas 7). Dessa qvinnors namn äro:
”Ansoiba , ”Axoaota, ”AnelJeso, "Obvyodta, ”Ancavn, IHMovngia, ”AdE-
ysra, Avnn, Peödos, ”Apqeoovvn, Katalabo, Mtoos8). De är z0-
ynec nvevpata, och innefatta i sig alla hufvudlaster, för hvilka her-
den varnar, likasom de hvitklädda jungfrurna äro &yse xvevpate och
beteckna de motsvarande hufvuddygderna, hvilka herden i 12 bud in-
skärper hos Hermas. För menniskan, som är skapelsens herre, äro
dessa bud icke svåra att hålla, och hvar och en som håller dem skall
lefva för Gud 9). Men icke nog dermed, att menniskan kan uppfylla
dessa sedebud, hon kan äfven göra mera godt, och förvärfvar sig då en
större ära hos Gud !0). En sådan Gudi behaglig öfverloppsgerning är
1) Sim. IX: 15; 25 Vis. III: 5. 2) Sim. IX: 16; Vis. III: 3.
3) Sim. IX: 25. 4) Sim. IX 17. 5) Sim. VIII: 1—10.
6) Sim. VI: 4—5. 7) Sim. VIIL: 7; IX: 20. 9) Sim. IX: 15.
9) Mand. XIII: 3, 4. 129) Sim. V: 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
