Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Conrad Theodor Hjerpe.
het; men den fanction, som tillägges dem, ställer dem alldeles icke i
ett så afgjordt begränsadt förhållande till lekmannaståndet, som Schweg-
ler förmenar !). Att en så skarp gräns icke är uppdragen mellan det
fasta embetet och församlingsmedlemmarnes sjelfverksamhet, bevisas af
stället 5: 19, der vå åmotgégev äpaprwidsv förutsättes kunna verkstäl-
las genom en troende församlingsmedlem i allmänhet, icke särskildt ge-
nom en presbyter (ådsAgoi, dav tig dv ÖuIv — — —), och isynner-
het af 3: 1, der en oinskränkt lärofrihet med dess missbruk tydligen
påminner om det af Paulus klandrade förhållandet i Corinthierförsam-
lingen. Således finne vi äfven i de församlingar, till hvilka vår förfat-
tare skref, den fria andeverksamheten ännu med lika rätt bestå vid si-
dan af det fasta embetet, ett förhållande, som är ett charakteristiskt
kännetecken på den apostoliska tidsåldern.
2. Ett annat ännu väsendtligare kännetecken på vårt brefs efter-
apostoliska ursprung har man trott sig finna i afdelningen 2: 14—26,
der icke blott de paulinska formlerna dixacoöocdas 8 7nlotews, de
xawoösodas 8 soywv utan äfven sjelfva de af Paulus anförda skrift-
exemplen förekomma 2), äfvensom i andra förmenta språklikheter. Vis-
serligen hafva vi redan åt förhållandet mellan den paulinska och jaco-
biska rättfärdiggörelseläran egnat en utförligare undersökning, och der-
vid sökt visa, att emellan de båda lärotroperna ingen grundväsendtlig
åtskilnad eger rum, så att denna fråga borde kunna anses redan utredd,
men då det för båda skriftställarne gemensamma bruket af samma form-
ler och samma exempel lätt kan gifva stöd åt den förmodan, att den
ene känt och afsett den andras skrifter 3), så är här stället att taga
detta förhållande i närmare öfvervägande.
Antagandet, att de i afdelningen 2: 14—26 förekommande form-
lerna dixacoöodtas 8x mlorews, 85 sorwv nödvändigt hänsyfta på det
paulinska lärosättet, hvilar på den obevisade förutsättningen, att läran
om rättfärdiggörelsen är en i och med christendomen uppkommen, först
af Paulus utbildad lära. Väl förekomma icke i Gamla Testamentet
termerna dixacwöodar 8 lorews, dix. 85 séoywv. men säkert är, att
man der återfinner icke blott de enstaka uttrycken zriorsg och dsxaroös-
Jas i afseende på Gud, utan äfven de med formlerna betecknade före-
ställningarne 4). Att nu, i den mån Gamla Testamentets innehåll blef
föremål för dogmatisk reflexion, äfven frågan om trons och gerningarnes
"förhållande till den för Gud gällande rättfärdigheten skulle intaga ett
!) Schwegler, Das nachap. Zeitait. s. 447.
2) Sch wegler, ss. 433—35.
3) De Wette, Lehrb. d. hist. krit. Einl. s. 341.
5) Jfr Gen. 15: 6; Hab. 2—4; Lev. 18: 5 m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
