Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Conrad Theodor Hjerpe.
i opposition mot Paulus. Men då båda dessa antaganden äro möjliga, så
är deraf så mycket klart, att bruket af de nämnda formlerna icke kan
tjena såsom bevis för brefvets uppkomst i en tid, då Pauli lära om rätt-
färdiggörelsen måste anses hafva varit allmänt känd. Likalitet kunna
såsom bevis för en sednare affattningstid göras gällande de anförda
exemplen af Abraham och Rahab, hvilka äro af den art, att de ligga
lika nära till hands för hvilken judisk skriftställare som heldst, äfven-
som andra förmenta språklikheter, hvilka, vid en närmare jämförelse,
inskränka sig till enskilda uttryck, som lika naturligt kunde erbjuda
sig för en Jacob som för en Paulus !).
3. Åndteligen har man ansett ”vårt brefs hela yttre historia af-
lägga det starkaste vittnesbördet emot dess äkthet” 2). Af denna af-
görande dom kunde man lätt föranledas till den förmodan, att den
kyrkliga traditionen rent af förklarat ifrågavarande bref för oäkta, och
ett stöd för denna förmodan kunde man tro sig finna i ett ställe hos
Eusebius (11: 23), der det heter: tosaöra xel tå xatå torv Taxw-
pov, ov 9 xowry tör övonalonsvuv xadtolkxöv insorokör silva; Ibys-
tar ioréov ds wc vodsveras uév ov MVÅLob poöv röv Nulasénv av-
tis tuvgpövsvoav wc oddé ts Asyopévys Tovda, äs xa: avrvis ov-
oms tÖöv öra Åsyopsvev xudolxörv. Opecs då iopev xal tavrag werd
töv Mommöv &8v nÅelorass dedyuooisvusvas gxxAgmotars 3). Att nu af
detta ställe vilja sluta, att Eusebius verkligen ansett vårt bref för
understucket, vore tvifvelsutan förhastadt, då en sådan slutsats veder-
lägges af ett annat ställe hos samma skriftställare (III: 25), der han
skiljer alla på hans tid i större eller mindre kretsar brukade skrifter i
två klasser, nämligen 1) svdiadygxos xx: öpoloyevutvas yeagabl och 2)
ovx åydsadNxos, EAA ävrsåeyoptvor ygagal. Den första klassen ut-
gjordes af sådana skrifter, som allmänt och utan motsägelse inom kyr-
kan gällde såsom tillhörande samlingen af Nya Testamentets skrifter.
Den andra klassen, till hvilken sådana skrifter hörde, som väl voro
allmänt kända, men icke allmänt antagna, sönderfaller i 3 underafdel-
ningar, nämligen 1) åvrsdåsyouerva i inskränkt mening eller sådana, som
icke voro af alla erkända; 2) ävtsdåsyoneve i vidsträckt mening eller
vöda, sådana, som icke kunde gälla såsom gudomliga, men derföre
ännu icke gällde såsom bedrägliga skrifter och 3) åtozxca xal dvacsfi,
sådana, som voro i bedräglig afsigt författade och derföre måste all-
!) Jfr Huther, Einl. ss. 33—34.
2) Schwegler, Das nachap. Zeitalt. ss. 415—418.
3) Heinichen’ säger till detta ställe: ”Sentimus, Eusebium abtolute hanc Ja-
cobi epistolam spuriam pronuntiare”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
