Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om äktheten af Jacobs Bref. 45
blott judechristna församlingar, hvilka småningom blefvo allt mera främ-
mande för de hedningcehristna, lätt väcka en viss misstro emot detsamma.
Öfverväger man derjemte den stora vigt, som gamla kyrkan lade på en
skrifts auctoritet !), så kunde ovissheten, om författaren till Jacobs bref
varit apostel eller icke, ej annat än utgöra ett stort hinder för dess
allmänna erkännande ?).
VI. Brefvets författare.
Då författaren i öfverskriften till brefvet kallar sig Zaxwfog, Jeoö
za xvolov Tnoov Xproroö doökos, och betecknar sina läsare med den
omfattande benämningen «i dwdexa gvåal at év ti dravnogd, så har
han derigenom angifvit sig icke blott såsom en arbetare i evangelii
tjenst, utan äfven såsom en man, hvilken på grund af sin ställning
och sitt anseende inom kyrkan anser sig bemyndigad att till de jude-
christna församlingarne utom Palestina ställa ett förmaningsbref. Fråga
uppstår således, om en Jacob med den ställning och det anseende inom
kyrkan, som öfverskriften antyder, lefvat under det apostoliska tide-
hvarfvet, och, för den händelse en sådan man verkligen funnits, huru-
vida dennes personlighet varit sådan, att brefvets charakter med den-
samma öfverensstämmer. Af Apostlahistorien (12: 17; 15; 21: 18)
finna vi redan tidigt i spetsen för församlingen i Jerusalem en Jacob
af stort inflytande, utan tvifvel samme Jacob, som Paulus (Gal. 2: 9)
räknar bland kyrkans pelare och betecknar med epithetet ”Herrans
broder” (Gal. 1: 19), och som Josephus (Antt. 20, 9, 1) afser då han
berättar, att under mellantiden, då Festus hade med döden afgått och
den nya procuratorn Albinus ännu icke inträffat i Palestina (omkring
år 62), öfverstepresten Ananus låtit stena en ådsågos Inooö tov Acyo-
påvov Xosoroö, Taxwfos, som stått i rop för stor helighet (dixa-
soteatos) 3). Härmed öfverensstämma såväl Hegesippi uppgift (Euseb.
H. E. 11: 23): diodéyetar tv sxxinolav pera töv ANoorToÅwv Ö ader-
9ös sov xvelov Taxwpos, 0 övopacdelis Und navtwv dixaros, som
öfverskriften till det Clementinska Homilierna förutskickade Clemens
bref till Jacob: Kinquns TaxwBw 1tw xvglw, xabl Exioxonxwyv É7ioxo7tw,
dstnovrs då täv ”Tepovoalju åyiav Eppalwv sxxAnokwv, xal tåg NAV-
tar Jeoö noovolg idovJeloas xuws — — —. Alla Nya Testa-
mentets och traditionens utsagor sammanstämma således derutinnan, att
under den apostoliska tiden en man af stort anseende under namn af
7 Jfr Credner, s. 360. 2) Credner, s. 121.
3) Jfr Winer, Bibl. Realwörterbuch 1 B.; De Wette, s. 333.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
