Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öm äktbeten af Jacobs Bref. år
hufvud;" Till dessa drag lägger berättaren ännu några andra. ”Han åt icke
kött, smorde sig icke med olja, brukade icke bad. Honom allena var
tillåtet att inträda i det allraheligaste. Han bar icke ylle-. utan linne-
kläder. Han gick in i templet, der man fann honom i knäböjande
ställning bedja om förlåtelse för sitt folks synder, och det så ofta och
så ihållande, att på hans knän bildade sig valkar såsom på en kamel.
För denna sin stora rättfärdighet blef han kallad den rättfärdige.” I
flera af dessa drag igenkänner man lätt den esseisk-ebionitiska askes,
som vi redan lärt känna inom den riktning, hvilken representeras af de
Clementinska Homilierna. Vore denna berättelse sann, skulle Jacob
hafva varit en zelotisk ebionit, som satte hela christendomen i en trång-
bröstad judisk askes, och på denna ståndpunkt skulle han icke kunnat
anriat är framträda såsom en afgjord motståndare till Paulus och hans
frisinnade uppfattning af christendomen. Men då Hegesippi berättelse,
att döma af inre kriterier, snarare har hela charakteren af en i den
efterapostoliska ebionitismens interesse utsmyckad saga, än af en enkel
historisk framställning !), så vända vi oss heldre till en annan vida
trovärdigare källa, som, om den också icke meddelar en detaljerad
skildring af Jacobs personlighet, likväl kastar ett ljus öfver densamma,
som sätter oss i stånd att säkrare uppfatta dess totalbild. Denna källa
är Galaterbrefvets andra cap. jämfördt med Ap.G. 15: och 21: 18—26.
Men då den nyare kritiken i Gal. 2 cap. anser sig ega ett högst vig-
tigt stöd för sin hypothes om tillvaron af en skarp motsats mellan
Paulus och urapostlarne 2), så måste vi först, för så vidt med frågan om
urchristendomens och paulinismens förhållande till hvarandra den mera
speeiela frågan om Jacobs individualitet nära sammanhänger, egna någon
uppmärksamhet åt samma kritiks uppfattning af detta ställe och tillse,
om der verkligen förefinnes en så afgjord motsats mellan hednaaposteln
och judeapostlarne. I de af Paulus grundade Galaterförsamlingarne hade
judaistiska irrlärare, med nedsättande af dennes apostoliska värdighet,
predikat omskärelsens och i sammanhang dermed hela ceremoniallagens
nödvändighet, och, som dessa läror tyvärr vunnit allt för mycket
insteg, finner apostelen sig deraf uppmanad att i en skrifvelse till
3) Skarpast yttrar sig Strotius i sin öfversättning af Euseb. Hist. Ececl. om den
Hegesippiska framställningen. ”Wer hier Zusammenhang und Menschenverstand
vermisst, der rechne es dem Uebersetzer nicht zu: 1w0 keiner ist, da lässt sich
keiner hineinschieben. Es wärde unnötzes Papier-verderben seyn, tiber alles abge-
schmackte dieser Erzählnng, welche eher der Erzählung eines alten Weibes, als
eines vernänftigen Mannes äbnlich sieht, oder welches einerlei ist, die ganz jädisch
ist, zo glossiren.” ;
2) Jfr Schwegler, Das nachap. Zeitalt. 1 B. ss. 114—181; Hilgenfeld,
Zaitachr. för wissensck. Theol. 1 Jahrg. Heft. 1 ss. 74—116.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
