- Project Runeberg -  Upsala Universitets Årsskrift / 1861 /
28

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28 H. L. Bydin.

utsägas, kvilka bland de laga påföljderna af straffet skola vara undanröjda,
för att undanrödjande skall anses egt rum. Åfven kunna de genom sär-
skildt benådning undanrödjas, sedan sjelfva straffet blifvit fullbordadt och
i sådant fall användes antingen restitution, då någon återställes i de för-
verkade rättigheterna t. ex. i samma embete, som förlorats, eller genom
rehabilitation, då sjelfva de förlorade rättigheterna ej återställas, men man
återvinner den förlorade rättigheten att förvärfva dem, t. ex. upphäf-
vande af ovärdighet att nyttjas i rikets tjenst. Huru långt benådnings-
restitution af grundlagen medgifves, hafva vi förut angifvit. — Ett sär-
skildt slags påföljd, ehuru ej en omedelbar sådan, är den tillökning af
straff, som är stadgad för återfall i brott. I afseende härå synes det
vara klart, att, då med fullständig benådning alla laga påföljder anses
upphäfda, der ej särskilda stadgandan lägga hinder i vägen, så bör äf-
ven, då sådan nåd meddelats, den tillökning i straff, som är stadgad
för återfall, uteblifva. Skulle åter nåd blott delvis blifvit meddelad,
och ett straff, om ock i nådeväg förkortadt eller mildradt, dock blifvit
undergånget, bör tillökning i straffet vid återfall ega rum. För en så-
dan tolkning talar Kongl. Förkl. 23 Mars 1807 punkt. 9, som i 1:sta
pass. förklarar, att, då lagen föreskrifver tillökning i straff för återfall,
”förutsätter den ej blott, att förbrytaren blifvit tillförene tilltalad och
dömd för brott, utan ock att han redan undergått straffet derföre”, vare
sig nu att straffet blifvit fullbordadt sådant det ådömdes eller sådant,
hvartill det blifvit i nådeväg förvandladt eller afkortadt. Emot denna
tolkning skulle kunna anföras nästa passus, som förklarar att ”tillöknin-
gen af straffet” ej kan ega rum, innan det straff blifvit till alla delar
fullbordadt, hvartill förbrytaren var dömd för den missgerning han
förut föröfvat; och skulle således enligt bokstaflig tolkning, tillökning
af straff för återfall i brott ej komma i fråga, så snart straffet i nå-
gon del blifvit. i nådeväg efterskänkt. Som emedlertid tydligen synes
att man åsyftade att stadga att straffets undergående i hvad på för-
brytaren ankommer, ej skall hafva varit afbrutet, kan denna passus
ej på annat sätt förstås, än att förbrytaren skulle för att kunna er-
hålla tillökning i straff hafva uttjenat sin strafftid och varit i lagligt
åtnjutande af sin frihet, då det nya brottet föröfvades, straffet må hafva
varit det ådömda eller ett genom nåd förkortadt eller mildradt. — Hvad
benådningens verkan på tredje mans rätt angår, kan densamma ej deraf
lida något intrång. Allt hvad till skadestånd, rättegångskostnad m. m.
hörer måste till den, åt hvilken det blifvit tilldömdt utgå och detta gäl-
ler ej allenast den enskilde, utan äfven Kronan, om hon är berättigad till
skadestånd; det är nämligen endast förverkadt gods !), men icke sådant

!) Med förverkadt gods förstås sådan den enskildes egendom, som han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:40:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uuarsskr/1861/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free