- Project Runeberg -  Upsala Universitets Årsskrift / 1861 /
29

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om konungens rätt att göra nåd. 29

som Kronan tilldömts såsom ersättning för gjord förlust, som i nåde-
väg kan efterskänkas. De från Kronan försnillade medlen, likasom det
från den enskilde stulna godset kan ej i nådeväg efterskänkas, utan att
R. St. i afseende på det förra slaget och målseganden i afseende på
det sednare beviljar eftergift. Af liknande art med skadestånd är of-
fentlig afbön för en injurierad person, ty den måste anses såsom en
ersättning åt honom för det lidande, smädelsen förorsakat, till följd
hvaraf ock med rätta afseende ej plägar fästas å ansökningar om nåd
i detta hänseende. I allmänhet är man vid benådning mycket angelä-
gen att skydda tredje mans rätt; till följd häraf äfvensom ock af de
ursprungliga förhållanden med vår äldsta författning ej gerna i nåde-
väg efterskänkes målsegandeandelen i böter. Åfvenledes åklagarens an-
del plägar ofta undantagas, regeringen dock obetaget att, enär böter,
de må sedermera tillfalla hvem som helst, utgöra ett straffslag, såsom
nåd efterskänka hela bötesbeloppet, då omständigheter dertill föranleda.
I England är man i afseende på tredje mans rätt till böter så noga, att
i de saker, der angifvare tillkommer andel i böter, anses ej abolition
kunna ega rum. Att tredje persons rätt i sådana fall, der han ej va-
rit målsegande, skall vara skyddad emot intrång af benådningsrätten,
behöfver knappt påpekas t. ex. köpare af confisqueradt gods, innehaf-
vare af ett embete, som någon dömts förlustig. I förra fallet får den
benådade nöja sig med vederlag, i det sednare fallet eger regeringen ej
otsträcka nåden till restitution, blott till rehabilitation.

I afseende på hvem som har att utöfva benådningsrätten och vil-
koren för benådningsbesluts lagenliga tillvägabringande bestämmer R.F.
6 25 att det är konungen, som eger att göra nåd, och ingen annan.
Dock synes till följd af de utomordentliga åtgärder, som krig påkallar,
samt de utomordentliga domstolar, som under krigstider för krigsmak-
tens medlemmar inrättas, sakens natur fordra, att konungen skall kunna
i den instruction, som, efter hvad i Krigsart. Cap. 14 $ 58 omtalas,
konungen lemnar högsta befälhafvaren i afseende på handläggning af
brottmål, som eljest skola hemställas konungen, uppdraga åt högsta
befälhafvaren, när omständigheter dertill föranleda, makt att i konun-
gens namn benåda. Att konungen anser sig hafva rätt att uppdraga
åt högsta befälhafvaren benådningsmakt under vissa förhållanden, visas
dels af den rätt att mildra straff, som tillkommer högsta befälhafvare
i afseende på ståndrätts utslag enligt Kr.-Art. 14 Cap. 9 $, dels ock
af bestämmelsen i Kongl. Circ. för Landtarmén den 26 Nov. 1812 $ 13,

genom ett straffutslag förklarats hafva till Kronan förbrutit t. ex., då någon
blifvit dömd att mista lif, ära, gods; eller vid lurendrejeri gods blifvit taget

i beslag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:40:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uuarsskr/1861/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free