Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 G. K. Hamilton.
ning, i hvilken denna arbetets samverkan städse eger rum. Blott deri-
genom att öfverskottet af hvars och ens arbete kommer andra till godo,
under det att hvars och ens öfriga behof fyllas genom andras derpå
riktade ansträngningar, kan det menskliga arbetet ledas så, att dess af-
kastning för alla och enhvar blir allt rikligare. En oupphörlig om-
sättning af tjenster och varor måste alltså inom samhällskroppen ega
rum och kan ej afbrytas utan fara för dess bestånd. Likasom i men-
niskokroppen genom blodets cirkulation de ämnen som skola underhålla
den föras till kroppens olika delar, de ämnen åter som ej behöfvas eller
äro skadliga ifrån delarne aflägsnas, så måste också inom samhället, i
en ständig omsättning, förnödenheter föras ifrån och till dess olika de-
lar. Der omsättningen skulle hämmas eller alldeles upphöra, följer så
väl i det ena som det andra fallet lidande och död. Afven de ekono-
miska företeelserna äro sålunda underkastade rörelsens stora lag. Den-
na rörelse skall blifva lifligare och omsättningen fullständigare allt efter
som den blir mera allmän och omfattar allt flera grenar af menskligt
arbete. Men om också denna utveckling kan tänkas ständigt fortgående,
så är likväl i hvarje särskild tid utbytets utsträckning begränsad af de
svårigheter, som möta dess verkställande, och af den dermed förknippa-
de kostnaden. För befordrande af utbytet, samt derigenom ock af men-
niskors makt att samverka med hvarandra, är det derföre af en utom-
ordentlig betydelse att så vidt som möjligt förminska dessa svårigheter
och denna kostnad. Det är från denna synpunkt som förbindelsemed-
lens fullkomnande genom vägar, kanaler och jernvägar för den mensk-
liga utvecklingen blir så betydelsefullt. Hvarje nytt utbyte som genom
dem möjliggöres innebär ett nytt tillfälle för menniskor att fördelaktigt
samverka. Men mera än af alla förbindelsemedel är utbytet beroende
af uppfinningen och fullkomnandet af de verktyg, som dess egen be-
skaffenhet med nödvändighet fordrar, — penningen och krediten.
Det är derföre att penningen är det mäktigaste medel, som menni-
skan uppfunnit till befordrande af arbetskrafternas samverkan och till
betryggande af den stora association, i hvilken de under arbetets för-
delning blifva starka och finna lätthet för tillfredsställandet af sina i
det oändliga sig utsträckande behof, som penningetillgången för hvarje
samhälle är ett sådant oafvisligt behof och som i brist deraf samhällets
gemensamma kraft saknar förmåga att göra sig gällande. De enskildes
krafter, spridda och utan det inbördes förmedlande samband, som pen-
ningen bereder, blifva lätt i afsaknad af den ögonblickliga användning,
som just i afseende på deras arbetskraft är nödvändig för att den icke
skall dö bort. Så länge menniskan lefver måste hon förbruka, måste
hon oupphörligt underhålla elden i lifvets machineri, antingen hon på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
