Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Penningar och Kredit, 3
ett samhällsnyttigt sätt finner användning för sin kraft eller icke. Fin-
nee icke en ögonblicklig användning utaf denna under och genom för-
brukningen underhållna kraft, så förbrukas den utan ändamål, då der-
emot genom dess användning medel vinnes till en ny förbrukning och
till nytt framalstrande af kraft. En sådan omsättning — production,
eonsumtion och reproduction — måste oupphörligt och utan afbrott
fortgå, för vidmakthållande af samhällets krafter. Hvarenda gång rö-
relsen hämmas och en menniska med kraft till arbete icke derför finner
en ögonblicklig och omedelbar användning går kraften förlorad, och sam-
hället gör en förlust, som icke mera kan ersättas, emedan den redan
en gång för alla är förlorad. Rörelse är den universella lagen för allt
organiskt lif. Den är naturligtvis äfven lagen och vilkoret för det eko-
nomiska samhällslitvets bevarande ifrån förfall och förstörelse. Då det
är genom penningen som denna oafbrutna rörelse förnämligast under-
lättas och i penningen nära nog ensamt som under alla omständigheter
arbetaren kan erhålla den ögonblickliga ersättningen för sitt arbete med
underpanten på rättigheten att af samhällsfonden uttaga just det som
han för ögonblicket behöfver, så finna vi häruti förklaringen på dess dju-
pa betydelse och vigtiga förrättning i samhället, och hvarföre i brist
af penningar samverkan afbrytes och samhällets arbetskraft domnar
bort. Penningen och bytesmedlet är sålunda till sin natur menni-
skans stora förbindelseverktyg. I saknad deraf blir förbindelsen, om ej
alldeles afbruten, hvilket ej utan förintelse kan ske, dock försvagad,
och kraften minskad.
Vid undersökning om de hjelpmedel, som utbytets egen beskaffen-
ket kunna göra nödvändiga, finna vi behofvet af 1) En värdemätare,
2) Ett bytesmedel.
Så snart utbyte ifrågakommer, skall också fråga väckas om det
förhållande i hvilket bytesenheterna skola utbytas emot hvarandra eller
om deras värde. Ju mera utbytena mångfaldiga sig, och ju mera men-
niskorna, i följd af arbetets fördelning sig emellan, använda detta sätt
att anskaffa sina förnödenheter i stället för att söka dem genom egen
omedelbar ansträngning, desto besvärligare och mera tidsödande måste
det blifva att för hvarje utbyte omedelbart jemföra den vara som skall
utbytas med hvar och en annan, som man vill byta sig till; desto nöd-
vändigare också således att för värdenas bestämmande begagna omvä-
gen att jemföra båda bytesenheterna med en gemensam tredje. Genom
detta förfarande ensamt blir det möjligt att hos en mängd olika varor
med lätthet finna, huru stora myckenheter af hvar och en erfordras för
att motsvara hvar och en af de andra. Utgående från axiomet, att ”de
som äro lika stora med ett och samma äfven sinsemellan äro lika stora",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
