Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Penningar ocb Kredit. 11
samhälle kan således vara ganska rikt, utan att hafva mycket pennin-
gar. Då det förhåller sig så, är det nästan oförklarligt, huru en sam-
manblandning af dessa begrepp någonsin kunnat förekomma, samt hardt
när otroligt, att ännu i 19:de seklet denna villfarelse ej är alldeles
utrotad !). Att åter det samhälle, hvars medlemmar för lemnade tjen-
ster hade stora värdebelopp sig crediterade, i dessa ägde en betydlig
och verklig del af sin förmögenhet låter sig deremot icke bestridas.
Det är visserligen sannt att, om på en gång alla fordringsanspråk upp-
häfdes, förmögenhetens massa derigenom icke skulle förändras, åtmin-
stone så vidt samhällets egna medlemmar vore de betalningsskyldige,
emedan borgenärernas förlust motvägdes af gäldenärernas vinst. Ett
sådant öfverflyttande af förmögenhet ifrån en person till annan kan
lika litet i detta som i andra fall förändra det helas massa. Men så-
som en del af samhällsförmögenheten måste ändock hvarje duglig for-
dran betraktas, då den nämligen är ett värde, som emot andra värden
kan utbytas. Gäldenären har till en annan försålt rättigheten till nå-
gon del af sitt framtida frambringande, alldeles på samma sätt som
han kunnat till honom försälja den framtida afkastuingen af ett jorda-
gods eller en fabrik. Fastän denna afkastning icke för ögonblicket finnes
till, utan först uppkommer i en framtid, är rättigheten dertill ett när-
varande värde, som med andra kan i utbyte jemföras. Det är härvid
naturligtvis icke fråga om de siffror som i den omtalade räkenskaps-
boken äro antecknade, om de papperslappar eller andra tecken, som
tjena till bevis på fordran eller rättigheten, utan om rättigheten sjelf,
som genom dem bevisas. Emedan denna rätt i det närvarande kan
emot andra värden utbytas, måste den vara af samma slag och såle-
des sjelf ett värde. Öpgonskenligen är också den förmåga till frambrin-
gande, som hos samhällsmedlemmarne förefinnes, icke det obetydligaste
elementet vid en beräkning af samhällets samtliga tillgångar. Fordrin-
garne utgöra en del häraf, som till andra blifvit öfverlåten. I sam-
manhang härmed skola vi söka för oss förklara, huru vidt summan af
fordringarne står i något nödvändigt samband med samhällskapitalet
eller med någon del deraf.
Med kapital i vidsträcktare bemärkelse förstås hvarje ekonomisk
storhet, hvars ändamål är att användas såsom hjelpmedel till fram-
bringande. På syftemålet, på det bruk hvarför egendom är afsedd och
1) Denna sanning åskådliggjordes redan hos de gamla folken på det för
dem egendomligt klara sätt i den bekanta fabeln om Konung Midas:
”Effugere optat opes: et quae modo voverat odit
Copia nulla famem relevat: sitis arida guttur
Urit et inviso meritus torquetur ab auro.” (Ovid. Metam. Lib. XL)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
