Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Pertningar och Kredit. 35
fördel, utan meste parten blifva utförd af riket eller att guldsmederne
det församle och förarbete och dervid bruke deras bästa”. Regeln, att
af flera gällande myntslag med lika benämning det sämsta med nöd-
vändighet skall undantränga de öfriga, finner här och i det följande
full tillämplighet. Nu gällde det just att ur rörelsen förjaga de många
olika sorterna och ersätta dem med inhemska myntenheter. Naturligt-
vis var icke Gustaf I. den, som när detta mål tillika kunde vinnas,
släppte ur händerna den dermed förenade directa vinsten på myntför-
sämringen. Men medan på detta sätt det gamla markmyntet smånin-
gom ytterligare försämrades, så att slutligen af ett lod rent silfver myn-
tades två mark, så präglades 1534 för första gången det mynt, som
sedermera under alla omständigheter i det närmaste bibehållit sig så-
som Svenskt) normalmynt,| näml. Dalern (ungef. =2 lod silfver = Carl
Knutssons mark = 1 Silfverspecie) sedermera efter uppkomsten af sämre
dalersorter kallad Riksdaler eller Ortsdaler 1). Detta bättre mynt vann
snart försteg framför det alltmera försämrade markmyntet, hvars nomi-
nella värde Gustaf I. med många hotelser och förbud förgäfves sökte
att emot sakens natur upprätthålla. Att detta hvarken lyckades eller
kunde lyckas var så mycket mindre underligt, som, oaktadt Konungens
försäkringar om markmyntets godhet, en skillnad emellan detta och
dalern jemväl i kronouppbörden blef iakttagen. Man litade mindre på
försäkringarne, att dalern icke var värd mera än 3!/, mark, än på
myntens egen beskaffenhet och konungens egna myntordningar. Ifrån
halsstarrighet bevarades likväl Gustaf I. af den skarpa praktiska blick,
som för honom var det kanske mest utmärkande draget. Detta förne-
kade sig icke heller här. Sedan han några gånger bannat, blef slutet
ändock alltid, att den i rörelsen befintliga skillnaden emellan de olika
myntsorterna godkändes såsom laglig; och så finna vi emot slutet af
Gustaf I:s regering en daler antagen såsom jemngod med fyra mark.
Hade redan konung Gustaf ej varit särdeles sparsam på myntför-
sämringar, voro likväl hans närmaste efterträdare det ännu mindre.
Synnerligast under Johan III. följa år efter år kungörelser, hurusom
det föregående årets underhaltiga myntstycken skulle indragas och er-
sättas med bättre, hvilka dock ännu oftare voro sämre. Verkligen
naivt beklagar han sig öfver myntets ”vanvyrdning”, oaktadt! han i
uppbörden emottager det efter dess nominella värde, och kungör hög-
tidligt att icke ”Wårt mynt är en orsak till den dyra tid som nu (ty-
värr) är å färde, utan Köpmännen hafve varit dertill vållande, dermed
1) Daler, Thaler, Dollar härleder sitt namn från det ställe Joachimsthal i
Böhmen, der den (1519) först myntades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
