Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 G. E. Hamilton.
att de icke hafva velat annamma myntet för det värde, som det haf-
ver gjort skäl för.” Detta förhållande tvang honom likväl (1574) till
en återgång till det äldre myntet med fyra mark på dalern, dervid det
underhaltiga igenlöstes efter beräkning af 26 marker på dalern. Denna
återgång hindrade honom likväl icke att äfven sedermera till sin rege-
rings slut fortgå på samma bana af myntförsämringar och indragningar.
Vid sjuttonde århundradets början synas Daler och Riksdaler som ur-
sprungligen voro lika (=4 mark) något skilja sig så att 4 Riksdaler
motsvarades af 4!/, daler. Riksdalern syntes blott litet till i den all-
männa rörelsen, hvaremot markstycken, ören och penningar i denna
mest förekommo. Dessa synas dock hafva varit af ganska olika be-
skaffenhet, så att tid efter annan det nominella värdet på flera mynt-
slag måste nedsättas. Af den osäkerhet som detta skulle vålla, var
det en naturlig följd, att företrädesvis den orubbade Riksdalern skulle
begagnas såsom värdemått vid aftals träffande, hvilket likväl icke öf-
verensstämde med de maktegandes vilja att företrädesvis låta det sämre
myntet circulera; hvarföre ock mera än ett förbud utfärdas emot Riks-
dalersräkningen. Så omtalas i Förbudsplacatet d. 6 Oct. 1602 att man
för Riksdalern måste gifva 36, 39 och 40 rundstycken — alltså 4, 7 och
8 ören öfver det lagstadgade förhållandet —; hvarföre det strängeligen
förbjudes att varor i annat mynt eller i Riksdalrar sätta, eller det bru-
ka, eller ock nämna Riksdaler, vid bot första resan 80 marker, andra
godsets förlust, ”men kommer han tredje gången igen dhå hafver han
sitt straff til att see uthaf then galgen, som opå torget oprest är.” I
Patentet om fri myntning ?7/, 1605 medgafs likväl rättighet för enskil-
da att vid Kongl. myntet få silfver utmyntadt efter ”nu brukeligit korn
och skrådh”, efter beräkning af 4!/, daler Svenskt för 4 Riksdaler.
Samtidigt sökes under denna och föregående tid att vinna silfver för
myntverket genom den i tull- och vexelordningarne stadgade skyldig-
heten att för vissa qvantiteter af varor utvexla viss myckenhet silfver
emot det gängse myntet. Enligt Patentet 17/,, 1606 skulle för hvarje
Riksdaler i vexel erhållas 36 runst. eller 4!/, mark. Huru tryckande
en sådan skyldighet skulle vara för en handlande, i följd af nödtvån-
get att hålla stor contant kassa, ligger i öppen dag, likasom äfven
åtgärdens otjenlighet för upprätthållande af det utvexlade myntets värde.
Om det löpande myntets fortgående försämring vittnar Placatet 7/4 1619,
som förbjuder Riksdalerns beräknande till högre än halfsjunde mark.
Kort derefter inträdde en ny period med införande af kopparmyn-
tet. Den store Gustaf Adolf sökte genom upprättandet af handelscom-
pagnier upphjelpa den Svenska handeln, förmodligen i den öfvertygelse
att de föga kapitalstarka Svenska köpmännen hvar för sig icke skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
