Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Israel Hwassers Minne.
Tal hållet i Upsala läkareförening den 13 October 1860
af
P. Hedenius.
I dag sammanträder Upsala läkareförening för första gången efter sin
stiftares död. Hon befinner sig således i ett tidskifte, som måste upp-
väcka en mängd af betraktelser i hennes medlemmars sinnen. Framti-
den och de nya förhållanden hon bringar synas oss så dunkla och osäkra.
Den framfarna tiden åter ligger bakom oss med alla sina hågkomster
såsom ett sommarlandskap, förgyldt af den nedgående solen. Men bland
dessa minnen af olika klarhet och styrka är det isynnerhet ett, som
denna stund träder fram i dagen med en ovanligt imponerande glans;
det är minnet af den vördnadsvärde och snillrike man, som för 25 år
sedan stiftade denna förening, och hvars ädle ande, så älska vi att
tro, ännu sväfvar öfver sin mannaålders käraste stiftelse.
Det gifves menniskor, hvilkas värde först vinner sitt fulla erkän-
nande, då de sjelfva icke mera äro till. Det ädla de verkat fortgår
efter deras död välgörande genom tiderna, och man kan på deras ära
tillämpa den Romerska skaldens sköna ord om Marcelli: ”crescit oc-
culto velut arbor &avo”, hon växer liksom ett träd under tidehvarfvens
tysta gång. Andre åter, redan under lifvet omgifne af ryktets glans,
försvinna utan att efterlemna någon saknad, liksom personer i ett drama,
hvilka upphöra att väcka interesse efter pjesens slut, och åt hvilka publi-
ken skänker handklappning och glömska. Söker man efter orsaken till
denna olika uppskattning af menniskan, skall man finna, att det före-
trädesvis är den sedliga charakterens värde, en ren viljas nitälskan och
storsinthet, hvilka uppväcka en fortfarande kärlek och vördnad, under
det att tankens skärpa, vetenskapen och talangen ensamme, huru glän-
sande de än må vara, blott erhålla en kall och ofta föga varaktig be-
undran. Det gifves dock några få, hvilka vunnit en rik utveckling i
båda dessa riktningar af det menskliga själslifvet, hvilka icke blott lyst
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
