Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 P. Hedenius.
genom sitt snilles glans, utan äfven värmt genom sitt hjertas ädelhet.
De hafva icke blott åtnjutit sin samtids beundran och deltagande, utan
äfven efter sin bortgång följts af de öfverlefvandes tacksamhet och
saknad. Till dessa fa men lycklige mensklighetens adelsmän hafva vi
skäl att räkna Israel Hwasser.
Vid Dalelfvens strand i Elfkarleby socken i Upland föddes Israel
Hvwasser den 17 Sept. 1790. Hans föräldrar voro kyrkoherden i Elfkarleby
Lars Adolf Hwasser och dennes maka Eva Catharina Björling. Efter
den senares död vårdades han, ännu späd till åren, af en stjufmoder,
hvilken med verklig moderskärlek omfattade Israel, som var den femte
af hennes sex stjufsöner. Fadren var en sträng och allvarlig kyrko-
herde, lifvad af ett varmt nit i sitt presterliga kall, utmärkt genom
aktad duglighet i den administrativa sidan af sin befattning samt ori-
ginel och särdeles lycklig såsom andelig talare. Han hade ett skarpt
hufvud och stor förmåga af verkliga studier, ehuru han i likhet med
mången annan aldrig utstakat någon verklig plan för sina forskningar.
Med dessa framstående egenskaper var det tydligt, att han skulle så-
som fader och husbonde påtrycka sitt hem den patriarchaliska prägel,
som den tiden ännu icke var ovanlig. Den unge Israel uppväxte utan
att åtojuta något större mått af andras undervisning. Vid sin faders
handledning inhemtade han grunderna af de classiska språken och ma-
thematiken, men hade ifrån sitt fjortonde år ingen annan lärare än sig
sjelf. I sin ålderdom plägade han äfven skatta för en lycka, att de
tvångsanstalter, genom hvilka menniskor för uppfostrans ändamål in-
gripa uti barndomens och ungdomens lif, icke fått tillfälle att störa
hans inre utveckling. Hans bröder voro raska gossar och särdeles oför-
vägna i sin ålders lekar och upptåg. Men sjelf plägade han berätta,
huru ”lilldrummeln”, såsom han af dem kallades, stod och betraktade
sina bröders bedrifter med ett af häpnad och dold afond klappande
bjerta. Han var otymplig i sitt umgänge, kunde hvarken stå, gå eller
sitta mamma och mostrar i lag och att bocka sig ansåg han för en
verkligt förfärlig affär. Med denna oduglighet för kroppsliga lekar och
göromål förenade sig, såsom det ofta händer, en själsstämning, som var
inåtvänd, drömmande och besynnerlig. Ofta plägade han vandra för
sig sjelf längsefter Dalelfvens vackra stränder på gärden och ängar
grubblande och anande. Sjelf omtalar han i sina avtobiographiska an-
teckningar från denna sin barndomstid några anekdoter, och då de äf-
ven kunna anses hafva någon vigt för hans senare lefnad, vill jag här
med hans egna ord anföra en.
"Jag hade en dag ströfvat omkring på fältet någon stund och skulle
gå hem, emedan middagstimman var inne och i mina föräldrars hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
