Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Israel Hwassers Minne. 3
ordningsdisciplinen var sträng. Men utmed gärdesgården vid trädesgär-
det fick jag se en syn, som grep mig djupt. Uti en pöl låg nämligen
ett svinkreatur och solade sig i dyn. Jag tyckte detta var en bedröf-
lig och oanständig ställning och fattades af en stark nitälskan, att för-
ma kreaturet att stiga upp. Jag grep till en så stor stör jag kunde
lyfta och stötte på svinet allt hvad jag mägtade, flitigt hojtande och
ropande. Ått stiga öfver gärdesgården, för att komma kräket närmare
och gifva större fart åt mina uppmaningar, vågade jag icke, och således
låg svinet qvar, ihärdigt trotsande mina bemödanden och svarade mig
endast då och då med ett grymtande. Min nitälskan var dock så ihär-
dig, att jag glömde middagen och kom ej hem förr än tiden för den-
samma var längesedan förbi. Mitt uteblifvande hade väckt bekymmer,
och mina bröder voro redan färdiga att anställa skallgång efter mig.
Sedan jag uppburit min behöriga portion af bannor och jag fått anföra
den egentliga orsaken till mitt dröjsmål, utbrusto alla, till och med min
far sjelf, i ett högljudt skratt. Men jag grät i stället med så strida
tårar, att pappa omsider fann anledning att trösta mig, försäkra mig
om sin förlåtelse o. s. v. Jag svarade då: ”jag gråter icke öfver ban-
norna utan öfver att suggan ligger qvar i pussen ännu”. Det låg nä-
got naivt och bestämdt i detta svar, som hastigt verkade på min far.
Han steg upp och sade med stark stämma till mina skrattande bröder:
”tyst pojkar, det är bättre, att köra svinet upp ur dyn, än att lägga
sig der sjelf!” Sällan har jag hört något, som så djupt genomgripit mitt
inre som dessa faderliga ord. Mina tårar stannade af, och jag såg upp
till min faders stränga ansigte och skarpa blixtrande ögon med den var-
maste tacksamhet. Det måtte då hafva legat något älskeligt i min upp-
syn; ty min tar fattade uti mig, lyfte mig upp i sin famn och kysste
mig. Det var första gången detta hände mig och det verkade isanning
förvandlande på hela mitt inre väsende. Den ’inre meningen af dessa
faderliga ord har stått klar för min tanke i alla lifvets förhållanden, i
pröfningens och frestelsens stunder, och emot de oupphörliga förebråelser,
som göras mig för intolerans och hårdhet emot dåligt folk, har jag icke
att gifva något bättre svar än det som innehålles i dem”.
Under de första ynglingaåren idkade Hwasser ett studiisätt af egen
art, hvilket utan tvifvel haft stort inflytande på hans bildning. Då Dal-
elfven var lugn, hvilket ofta händer under sommaraftnarne, plägade han
ro ’ett långt stycke uppför densamma och sedan kasta upp årorna och
lägga sig i stammen, för att, under det båten småningom gled utföre,
betrakta himmelen, solen, molnen, flodspegeln och de vackra stränderna
samt derunder drömma, ana och tänka. Härunder gjorde han en när-
mare bekantskap med sin inre verld, dess önskningar, dess förhoppnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
