Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 P. Hedenius.
till landets förnämsta uppfostringsanstalt. I hvilken lägervall den me-
dicinska undervisningen befann sig i Finland vid Hwassers ankomst dit,
inses bäst af det enkla factum, att den medicinska studentcorpsen vid
landets enda universitet inskränkte sig till ett antal af några få perso-
ner. Hans närmaste uppgift blef således, att för detta vigtiga bildnings-
område framkalla ungdomens kärlek och vetenskapsidkarnes aktning.
En friare ställning för nitfull verksamhet kunde han hvarken vänta eller
begära och han hade skäl att känna sig tacksam mot det folk, som hade
inkallat honom ibland ledarne af sin ungdoms högsta och ädlaste bild-
ning. För att uppfylla denna sitt lifs bestämmelse, arbetade han nu
och ansträngde alla de krafter, öfver hvilka hans af naturen ovanligt
starka helsa hade att förfoga. Han sökte icke blott att fylla luckorna
i sitt medicinska vetande, utan completterade äfven sin humanistiska
bildning genom historiska och ssthetiska studier. Hans ekonomiska
ställning var tryggad, och det husliga lifvets lycka göt sin fröjd öfver
hans hvilas stunder. Så flöt hans lif under en följd af år. Lärjun-
garne ökades till ett antal af 30, lifvades af sin lärares nit och skänkte
honom de skönaste gåfvor, som den ena menniskan kan gifva den an-
drä, kärlek och förtroende. Åfven yttre utmärkelser, som utan den
inre tillfredsställelsen betyda föga eller intet, tillföllo honom under denna
tid. Så var han 1824 v. ordförande i Kejserl. Collegium medicum i
Åbo och utnämndes året derpå till Riddare af Kejserl. Wladimirs-or-
dens IV class.
Den akademiska lärarens kall är dock icke alltid så lätt som man
tilläfventyrs föreställer sig. ”Bekymret sitter ofta på lärostolen, och när
timman är förbi, är dagens arbete derföre icke slutadt”. Det var na-
turligt, att hans på djupet gående, forskande ande, som ständigt sträf-
vade att uppfatta ”tingens inre väsen, ej hvad de synas, men hvad
de betyda”, icke kunde känna sig tillfredsställd blott med mängden af
de pathologiska kunskaper, som han städse för utöfningen af sin ka-
thedrala verksamhet måste utifrån inhemta. Behofvet af en dem alla
ordnande och genomgripande princip växte med kunskapernas massa,
hvilka äfven genom sin oordnade mängd bortskymde sitt väsendtliga
innehåll för hans allvarligt men utan tillfredsställelse mediterande tanke.
Han synes vid denna tid sjelf hafva genomgått den tviflets inre skärs-
eld, hvilkens nödvändighet för den verkligt vetenskapliga öfvertygelsens
uppkomst han sedermera så lifligt framställde i sin skrift, Om man-
nens ynglingaålder. För att bringa något ljus i denna sin inre
tankeverld, började han tillsanumans med dåvarande philosophie pro-
fessorn vid universitetet långvariga philosophiska studier, särdeles af
Hegels då nyutkomna arbeten. Ehuru han alltid talade med aktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
