Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Frithiof Holmgren.
enskilda cellen skulle kunna sluta till naturen af en nybildad väfnad.
Så bemödade man sig att angifva kännetecken på den specifika cancer-
cellen, varcellen o. s. v. Men dessa försök äro öfvergifna och man har
alltmer lärt sig inse, att det egendomliga dervid ej är att söka i sjelfva
cellen såsom sådan, utan fastmer i dess abnorma productivitet och lu-
xurierande nutrition, dess olika gruppering, dess heterologa beskaffenhet
0. 8 V. Åtminstone gifves det vid hvarje pathologisk nybildning en
period, ett stadium, under hvilket man af de särskilda elementerna ej
kan sluta till hvad deraf månde blifva — af hvad natur den nybildade
väfnaden är. Under detta indifferenta stadium stå de enskilda cel-
lerna ungefär på samma linea med de så kallade embryonala bildnings-
cellerna, hvilka förete sig hvarandra alldeles lika, ehuru af den ena
sedermera blifver en muskelcell, af den andra en gangliicell, af en tredje
en blodeell o. 8. v. !)
Sjelfva cellproductionen eller bildningen af nya celler försiggår vid
pathologiska nybildningar äfven på samma sätt, som vid de normala
väfnadernas utveckling. Cellens uppkomst, utveckling och undergång
äro i båda fallen alldeles desamma; endast förhållandet till organismen
är förändradt. Liksom man inom den normala histologien förkastat
blastem-theorien, så har Virchow ur den pathologiska histologiens ter-
minologi utstrukit exsudatet och i båda fallen satt i stället läran
om continuiteten i väfnadernas utveckling. Man har näm-
ligen kommit till det resultatet, att äfven vid pathologiska nybildnin-
gar all cellbildning utgår från förutvarande celler och dervid fannit för-
ökningen genom delning vara regel, liksom vid de normala väfnadernas
cellförökning. Denna delning inledes äfven här genom kärndelning —
eller begynner till och med, såsom Virchow synes antaga, genom
kärnkroppens delning 2). Särdeles intressanta och upplysande i afse-
ende på denna cellförökning äro de undersökningar, som på sednare tider
blifvit gjorda öfver varbildningen, och hvilka tillika lemna ett ytterli-
gare bidrag till läran om bindväfvens och särskildt bindväfscellernas be-.
tydelse för nybildningen öfverhufvud. Det är från dessa celler, som ide
aldra flesta fall all pathologisk cellnybildning utgår, det är dessa celler
som företrädesvis äro begåfvade med productionsförmåga och en större
grad af oafhängighet från organismen. Bindesubstansens väfnader stå
också jämförelsevis på en lägre utbildningsgrad och falla i afseende på
sin physiologiska betydelse helt och hållet inom det organiska eller ve-
getativa lifvets område. Om växtverlden framställer det vegetativa lif-
!) Jfr Virchow Cellularpathologie s. 361.
2) Anf st. 3. 276.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
