Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den hvita blodeellen. 31
vet i sin sjelfständiga, isolerade form, så representeras densamma, såsom
vi ofvan antydt, inom djurorganismen i histologiskt afseende af binde-
substansen i vidsträckt mening. Liksom de pathologiska nybildningarne
vanligen hafva en stomme af bindväf, i hvars maskor den egentliga ny-
bildningen eller cellförökningen eger rum — eller rättare de nybildade
eellerna få sin plats, så genomdrages hela organismen af ett ofantligt
sammanhängande nät af bindväfsbildningar, i hvars mellanrum de öfriga
mångfaldigt olika väfnaderna och organerna liksom ligga inbäddade.
Bindesubstansen är sålunda att betrakta såsom den allmänna matrix
för all nybildning inom organismen eller såsom vi förut uttryckt oss —
dess vegetativa stomme. -
Likasom cellens bildning under pathologiska förhållanden försiggår
på samma sätt, som vid väfnaders normala utveckling; så är också den
patbologiskt nybildade cellens utveckling och verksamhet i hufvudsaken
enahanda med hvad förut är nämndt om cellens i allmänhet. I detta
hänseende består den pathologiska nybildningen ofta blott i luxurie-
rande bildning af föröfrigt fullkomligt normala väfnader, hvilkas celler
såväl till bygnad som verksamhet fullt öfverensstämma med de normala.
I andra fall åter yttra sig de pathologiskt nybildade cellernas verksamhet
genom productionen af ett innehåll och en intercellularsubstans, som
för organismens ändamål orh uppehållelse är oanvändbart eller mot de-
samma rent af fiendtligt. Hvad de maligna eller heterologa nybild-
ningarne beträffar, så är deras uppträdande alltid förenadt med ett för-
svinnande, en undergång af de normala väfnaderna, eller med andra
ord det enskilda utvecklas här och frodas på det helas, organismens
bekostnad. Cell-lifvet är härvid sålunda till sin beskaffenhet detsamma
som eljest; men riktningen af dess verksamhet är förändrad. Cellen
har liksom frigjort sig från organismens välde och motverkar i stället
för att medverka till dess ändamål.
Af hvarje anatomisk upptäckt af mer omfattande betydelse bruka
vanligen, så att säga, dyningar genomgå de pathologiska systemerna
och hvarje ny riktning inom medicinen har vanligen haft en sådan upp-
täckt till sitt underlag. Man kunde sålunda vänta att äfven cell-läran
skulle hafva en sådan verkan. Den dröjde att visa sig, men uteblef
ej. Virchow, hvars arbeten och upptäckter inom cell-lifvets område
och isynnerhet inom bindesubstansens på sednare tider fört histologien
så långt framåt, uppträdde med ett sådant nytt system — sin cellu-
larpathologi, hufvudsakligen baserad på hans uppfattning af cellens
individualitet och cellterritorierna, samt bans observationer af den pa-
thologiska nybildningen från bindväfscellerna. Han förlägger sjukdomens
utgångspunkt till cellen och drifver derigenom localpathologien till sin spets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
