Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 Frithiof Holmgren.
hos samma individ vid olika tillfällen de mindre eller de större for-
merna utgöra det öfvervägande antalet, utan att man deruti kan spåra
någon bestämd regelbundenhet. Dessa smärre variationer i storlek torde
också vara af temligen ringa betydelse. Inom blodet i vissa kärl finnes
också någon olikhet i detta afseende förhanden. Så träffar man i lef-
vervenens och äfven i mjeltvenens blod oftast åtskilliga särdeles stora
hvita blodceller. De hvita cellernas relativa storlek i förhållande till de
röda varierar äfven vid användning af olika förtunningsvätskor. Om
man t. ex. använder en 5 proc. glaubersaltlösning, i hvilken de röda
cellerna svälla ut, så synas nästan alla hvita celler mindre än de röda.
Betraktar man den hvita blodcellen hos de olika djurslagen, så är den
i afseende på storleken, likasom i afseende på formen, långt mer con-
stant än den röda cellen. Denna varierar hos de olika djuren betyd-
ligt i storlek. den hvita deremot haller sig inom vissa gränser temligen
constant, hvarigenom den hos djur med jämförelsevis små röda blod-
celler, såsom hos däggdjuren, vanligen är större än dessa, deremot rela-
tivt mycket mindre hos dem, som hafva särdeles stora röda celler.
Den hvita blodcellens innehåll är vanligen kornigt, så att cellen
deraf får ett utseende, som om den vore beströdd med ett fint gråak-
tigt pulver. Dess yta och conturer synas deraf liksom skrofliga eller
knottriga. Vissa celler synas alldeles uppfyllda af dessa korn, i andra
åter förekomma de ytterst sparsamt och i åtskilliga synes innehållet
follkomligt homogent. I åtskilliga, vanligen de större cellformerna äro
kornen större, mörkare och bestå af fett. Man har uti denna olikhet
i cellinnehållet ansett sig finna tecknen till de enskilda cellernas olika
ålder och utvecklingsgrad. Man har olika uppställt denna utvecklings-
serie och olika bedömt dessa formers relativa ålder. Wharton Jones
förklarar, att de celler, i hvilka det korniga innehållet helt och hållet
bortskymmer kärnan, och hvilka man derföre kallat granulerade
celler, påtagligen äro yngre, än de med homogent innehåll och tydligt
synlig kärna, och hvilka derför blifvit kallade kärnhaltiga celler !).
Annorlunda tänker sig Moleschott detta förhållande. Efter sina un-
dersökningar på grodor, hos hvilka lefvern var exstirperad, sluter han
att de minst korniga cellerna äro de yngsta och att kornen småningom
ökas genom kärnans sönderfallande 2). Dessa båda åsigter äro, såsom
man ser, hvarandra alldeles motsatta. Att göra några säkra ålderbe-
stämningar af dessa inom blodet circulerande cellformer är också, som
!) Jfr Todd and Bowman Physiological anatomy and physiology of man.
2) Jac. Moleschott: Ueber die Entwicklung der Blutkörperchen. Mil-
lers Archiv 1853. s. 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
