Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den hvita blodoellen. »
glattare comturer vid tillsats af vatten och tunnare lösningar o. s. v.
I allmänhet gäller dock såsom regel, att den hvita cellen, och isyn-
nerhet dess kärna, visar en mycket större motståndskraft mot reagen-
tier inverkan, än den röda och förhåller sig öfverhufvud taget till rem-
gentiers på samma sätt, som alla unga så kaHade indifferenta celler.
Membranen löses af ättiksyra, men kärnan motstår länge dess inverkan,
så att man vid användning af detta reagens slutligen ser endast dessa
kärnor såsom det enda återstående formelement, sedan alla cellerna äro
upplösta. Man har dervid ett godt tillfälle att öfverskåda deras olika
former.
Bland den hvita blodeellens utmärkande egenskaper är en, som
blifvit kallad dess klibbighet, eller benägenhet att vidlåda allehanda
föremål, med hvilka den kommer i beröring. Denna egenskap. vare
sig att den beror af någon egendomlig beskaffenhet i membranens sam-
mansättning, eller är en följd af dess ofta ojämna yta, observerades
först af Acherson och har sedermera blifvit använd vid förklaringen
af vissa såväl physiologiska som pathologiska företeelser. Det är be-
kant, att de röda blodeellerna hos däggdjuren och menniskan hafva en
stor benägenhet att sluta sig tillsammans med hvarandra, åtminstone
under ett visst tidsmoment efter sedan blodet blifvit uttömdt. De sluta
sig då tillsammans på ett bestämdt sätt, nämligen med sina största
och tillplattade ytor mot hvarandra, så att alltid en mer eller mindre
regulier figur dervid bildas, till utseendet liknande en dukatrulle
eller en Voltas stapel. De hafva deremot ingen benägenhet att
häfta vid andra föremål, hvarför man måste anse deras attraction till
hvarandra vara af en specifik beskaffenhet. Med de hvita cellerna är
förhållandet helt annorlunda. Visserligen ser man dem ofta samman-
klibba med hvarandra i uttömdt blod, eller äfven inom blodkärlen se-
dan blodtrycket och circulationshastigheten minskats, men de vidlåda
äfven på samma sätt andra föremål. Så finner man dem vid mikro-
skopieka undersökningar fästa sig vid objectglaset, så att när en rörelse
uppkommer i synfältet och de röda cellerna oupphörligt rulla eller flyta
bort, de hvita deremot ofta förblifva qvar på sin plats, eller, när äfven
de komma i rörelse, dock rulla långsammare. Åfven inom blodström-
men gifver denna deras egenskap anledning till ett egendomligt phe-
nomen. Om man under mikroskopet betraktar blodeirculationen inom
ett mindre kärl, sa finner man att de röda cellerna hålla sig åt midten
af kärlets lumen, så att mot väggen blifver ett slags tomrum, — näm-
ligen jämförelsevis tomt på formade beståndsdelar, — hvilket naturligt-
vis intages af en del utaf blodets flytande beståndsdelar. I detta lager
ser man en och annaa hvit blodcell zulla efter väggen märkbart lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
