Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Frithiof Holmgren.
hela denna hypothes !). Den har ej heller vunnit något allmännare an-
tagande. Virchow omnämner densamma i sin Cellularpatholo-
gie ?), men sammanblandar ”elementarkropparne” med i regressiv meta-
morphos stadda former af den röda blodeellen. Denna förvexling har
gifvit Zimmermann anledning att anyo uppträda till försvar för sina
obeervationer och derpa grundade åsigt om den röda cellens upp-
komst 3). Han har icke allenast bibehållit sin förra öfvertygelse, utan
äfven genom mer än tio ars ytterligare forskningar i samma riktning
befästat densamma. Under sådana omständigheter tillåter icke sakens
vigt för närvarande afhandling, att den med tystnad förbigås. Vi skola
derföre framställa och något närmare granska densamma, helst som den,
088 veterligen, ej förut varit vederbörligen discuterad.
För att kunna under mikroskopet med tillräcklig noggrannhet un-
dersöka blodets formelementer har Zimmermann ansett nödigt att
genom någon tillsats hindra blodets coagulation. Han har dertill an-
vändt åtskilliga saltlösningar. Efter att hafva upptagit en qvantitet
blod i en sådan lösning och låtit de röda blodcellerna sjunka har han
till undersökning användt den deröfver stående serofibrinösa vätskan. I
denna fann han en otalig mängd små färglösa, svagt conturerade, mer
eller mindre starkt ljusbrytande kroppar, som tydligen voro skiljda från
fettmoleculerna i chylus derigenom att de aldrig antogo utseendet af
mörka punkter, i hvilken focalställning som helst. Han kom till den
öfvertygelsen, att dessa kroppar ej voro några preparationsproducter,
utan i blodet circulerande verkliga små blåsor. Dessa förekomma en-
ligt hans påstående, i alla slag af blod i de mest olika dimensioner,
från den minsta, till utseendet solida, molecul ända till storleken af en
cellkärna eller blodceell, samt af olika former, visande en tydlig öfver-
gång till de röda blodcellerna. De förekomma lika tydligt och i pro-
portionerlig mängd äfven hos djur, hvilkas röda blodceller äro försedda
med kärna. Aldra bäst kan man se dem i fåglarnes blod och der öf-
vertyga sig att de öfvergå till kärnhaltiga celler. I en enda droppe af
det serofibrinösa lagret kan man här, säger han, öfverskåda alla öfver-
gångarne från den lilla moleculeu till den kärnhaltiga, färgade blod-
cellen. De utmärka sig genom sin resistens mot vatten och ättiksyra.
De hvita cellerna äro hos fåglarne mycket sparsamt förekommande och
skilja sig från de förmenta yngre formerna af de röda genom sin vida
störe kärna och sitt granulerade innehåll.
!) Kölliker. Mikr. Anat. Bd. IL 2. s. 597.
2) S. 200.
3) ”Zur Blutkörperchenfrage” von D:r G. Zimmermann. Virchows Arch.
Bd. XVII h. 3—4 ss. 221—242.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
