Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den hvita blodecellen. 67
svårighet, som eljest alltid qvarstår derigenom, att man måste antaga
den metamorphos, hvarigenom den röda cellen fullt utbildas af ett an-
nat element, i de flesta fall ske mycket hastigt, liksom i ett slag. Vore
de Zimmermannska kropparne under samma förutsättning deras
yngre utvecklingsformer, så kunde man med honom visa, att denna
utveckling skedde småningom — och just i denna omständighet ligger
en frestelse till antagandet af hans hypothes. En annan fråga skulle
äfven derigenom vinna en lättare lösning, nämligen den om de röda
cellernas lifslängd och regeneration. Den förra behöfde ej antagas så
lång och den sednare skulle ej förefalla så svår, då de små kropparne
i så talrik mängd ständigt finnas i blodet. Men sådana skäl för hy-
pothesens antagande få lika litet, som cell-lärans protest emot den-
samma inverka på den naturtrogna iakttagelsen.
Om man antager, att de ofvannämnda små kropparne genom
en småningom skeende utveckling utbildades till fullfärdiga röda blod-
celler, så är naturligt att öfvergångsformer af alla grader måste finnas
i ungefär lika talrik mängd. Men det är just detta, hvarom man ej
kan öfvertyga sig. Den serie, som Zimmermann uppställer, är, en-
ligt vår tanke, ej sammanhängande. Mellanlänkarne, hvilka just äro
de vigtigaste och ensamt bevisande, saknas eller äro oriktigt uppfattade.
Jämförelsevis sällan träffar man i den till undersökning begagnade
vätskan sådana former, som af Zimmermann kunnat betraktas så-
som öfvergångsformer. Man finner stundom bleka, runda kroppar af
omkring 0,002 lin. diameter. Dessa hafva ej samma ljusbrytningsför-
måga, som de smärre ”elementarkropparne”, men bestämdare, stundom
glatta conturer, eller också äro de naggade i kanten i likhet med blo-
dets vanliga cellformer vid behandling med vissa reagentier. Dessa for-
mer måste tydligen betraktas såsom urblekta former af nära sin upp-
lösning varande smärre röda blodceller. De likna påtagligen med ättik-
syra, ðer o. s. v. behandlade, till storleken förminskade och till fär-
gen bleknade blodceller, kort innan de upplösas och försvinna. I at-
seende på dessa kroppar torde man derför kunna instämma i Rein-
hardts yttrande om ”elementarkropparne” i allmänhet, att de äro i upp-
lösning stadda hsematinblåsor, visande tydliga spår af ålderdomssvaghet.
De former, hvilka Zimmermann benämner svagt gulaktigt fär-
gade ”elementarkroppar” och som, enligt hvad det vill synas, af honom
anses för dylika i sin utbildning så långt hunna kroppar, att intet an-
nat fattas för att göra dem till follfärdiga röda blodceller än en till-
ökning i storlek och den biconcava sidoafplattningen, äro äfven, enligt
vår tanke, oriktigt uppfattade. Gulfärgade celler, till storleken mindre
än de vanliga röda blodcellerna, förekomma visserligen i den serofibri-
nösa saltlösningen, men äro ingalunda svagt gulaktiga, utan tvärtom af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
