Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 Frithiof Holmgren.
dre starkt ljusbrytande och ligga ofta tillsammans i grupper. En sådan
grupp gifver ej sällan vid hastigt påseende en bild, som starkt påmin-
ner om en skrumpnad blodceell, sedd i en viss focalställning. Hvardera
af de små kropparne har ungefär samma storlek och ljusbrytningsför-
måga, som de särskilda bildningarne i kanten af en blodeell med tag-
giga eller så att säga, perlbandslika eller mullbärslika conturer, hvaraf
man lätt kan föreställa sig, huru Andral kunde förklara blodeellernas
stjernform uppkomma derigenom, att sådana små kroppar lade sig intill
deras kanter.
Det är icke här tillfälle att ingå i en närmare detaljerad beskrif-
ning af dessa kroppar föröfrigt, — frågan gäller endast att öfvertyga sig,
huruvida de med skäl kunna anses såsom yngre, ännu outvecklade for-
mer af den röda blodceellen, och det är härutinnan, som jag i följd af
mina undersökningar kommit till en annan slutsats än Zimmermann.
Dessa små kroppars existens kan icke bestridas. Flere forskare
hafva också sett dem. I afseende på tydningen af desamma torde dock
Zimmermann stå temligen ensam. För att ådagalägga riktigheten af
sin åsigt måste han visa deras öfverensstämmelse med de röda cellerna
i chemiskt och morphologiskt hänseende eller uppvisa tydliga öfvergångs-
former mellan båda i ettdera hänseendet.
Hvad den chemiska öfverensstämmelsen beträffar, så erkänner Zim-
mermann, att en sådan ej finnes, i det han för de små kropparnes
utbildning till röda blodceller antager att deras membran småningom
förvandlas till globulin och blifver allt mindre resistent för vatten och
ättiksyra o. & v. Härom är icke mycket att säga, ty att en chemisk
förändring försiggår hos en sig utvecklande cell strider ingalunda mot
cell-lärans allmänna grundsatser.
I morphologiskt hänseende hafva de också föga gemensamt. Då
de röda blodeellerna alltid hafva sin constanta form — cirkelrund och
biconcav hos menniskan och däggdjuren i allmänhet, oval eller elliptisk
med kärna hos faglarne o. s. v. — alltid med bestämda och skarpa
conturer, så äro dessa elementarkroppar af en obestämd form — än
aflånga, lineära spolformiga o. s. v., sällan cirkelrunda och oftast med
svaga, obestämda conturer. Zimmermann anser att vid deras ut-
veckling till röda celler den biconcava afplattningen står i samband med
hematinbildningen, hvilken i sin tur går hand i hand med innehållets
concentrering.
Medgifvas måste, att, i fall en tydlig och bestämd öfvergång mel-
lan dessa ”elementarkroppar” och den röda blodcellen verkligen funnes,
Zimmermanns hypothes i ej ringa grad skulle underlätta förklarin-
gen af de sednares bildning. Man skulle derigenom undvika den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
