Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 Frithiof Holmpren.
hvilka sortliga visa en tydlig, enkel kärna, andräå åter i dennas ställe
flera fina korn och andra åter ett likformigt innehall. Högsta länken
i denna utvecklingsserie är den intensivt färgade unga, röda blodcellen.
Funke ätager sig att i hvarje oxmjelte visa dessa öfvergangsformer !).
I de oxmjeltar, som jag i detta afseende speciellt undersökt, har jag
constant funnit talrika cellformer, som otvifvelaktigt tala för Funkes
uppfattning.
Dylika öfvergångsformer från hvita till röda celler har Kölliker
observerat äfven i ductus thoracicus, lungvenerna och atskilliga an-
dra ställen inom blodet. Han har dervid funnit de smärre, från lymph-
systemet härstammande cellerna tydligt färgade, med mindre kärnor än
vänligt och sålunda egentligen endast genom denna kärna och sitt gra-
ouvlergde innehåll skiljande sig från en pa sidan liggande, fullbildäd röd
cell. Åfven andra till samma resultat ledande observationer hafva blif-
vit anförda. Så tror sig Wharton Jones hafva sett kärnor i röda
blodceller hos menniskan vid tillsats af reagentier. Busk och Huxley
hafva hos en kraftig, ung man observerat en enda kärnhaltig röd cell?).
Dessa observationer sta för enstaka för att bevisa någonting, men vi
hafva anfört dem, emedan de åtminstone tala för en föröfrigt välgrun-
dad åsigt. Lika litet bevisande och till och med tvifvelaktiga äro
Wharton Jones uppgifter, att han, äfven utan tillsats af reagentier,
i elephantens och hästens röda blodceller sett kärnor. Kölliker har
ej kunnat finna detta förhållande constateradt hos hästens, lika litet som
Corti hos elephantens blodceller 3).
Tydliga och talrika öfvergångsformer har man funnit hos grodor,
såsom isynnerhet Wharton Jones och Moleschott?) visat. Om
dessa öfvergångsformer också blifvit olika förklarade efter författarnes
olika uppfattning, så bevisa de likväl — hvad som här &r hufvudsaken
— att en öfvergang fran hvita till röda celler verkligen eger rum. Mole-
schott, — som kommit till den, från den allmänna åsigten skiljak-
tiga, öfvertygelsen att den röda blodeellen hos grodan är en kärntös
bildning och att dess sa kallade kärna endast är en genom coajulation
af innehållet vid yttre inverkan af luft och reagentier uppkommande
bildning — uppställer den hvita cellens utvecklingsserie på följande sätt:
”Den färglösa cellens kärna sönderfaller i 2 eller 3 mindre, desså i
korn; kornen blifva fettglänsande, gulaktiga, hematinrödk och upplölk
!) Funke, Lehrbuch d. Physiologie. Bd. IL 8. 170.
2) Kölliker, Mikr. Anat. Bd. IL 2. s. 570.
3) Kölliker, nyss anf. st. s. 583.
1) Moleschott, ”Ueber die Entwicklung der Blutkörperchén.” Millers
Archiv. 1853. ss. 73—384.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
