Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den hvita blodcellen. 99
De positiva iakttagelser, som blifvit anförda såsom bevis för denna
metamorphos äro icke många; dock saknas sådana icke alldeles. I
fråga om denna metamorphos inom fosterorganismen är det isynnerhet
Kölliker, som på grund af sina undersökningar med bestämdhet ut-
talar sig. Såsom ofvan är antydt försiggår förvandlingen af den ur-
sprungliga hvita cellen till en fullt utvecklad röd hos däggdjurens och ’
menniskans foster i tvänne perioder. Under den första bildas kärn-
haltiga röda celler. Dessa uppkomma ursprungligen, såsom nämndt
är, af de i embryots alla delar fullkomligt lika bildningscellerna, deri-
genom att dessa temligen stora, kärnhaltiga, med kornigt innehåll för-
sedda celler, under någon förminskning af sin omkrets !) fylla sig med
ett homogent hematin-innehåll, som upptager hela rammet mellan mem-
branen och kärnan, hvilken förblifver ofärgad ?). Denna embryonala
röda blodeell är större än den fullbildade form, som hos de fullväxta
däggdjuren förekommer, och står såsom en ännu kärnhaltig bildning på
samma utvecklingsgrad med den röda blodceellen hos de lägre klasserna
af vertebrerade djur. Under den andra perioden förvandlas dessa kärn-
haltiga röda celler till den form af röda celler, som hos den fullväxta
organismen normalt förekommer. Denna metamorphos tillgår på det
sättet, att cellen mer och mer afplattas och får lindriga sidointryck ,
under det att kärnan tydligt förminskas, visar stor benägenhet att sön-
derfalla, samt slutligen alldeles försvinner. På detta sätt närmar sig
cellen mer och mer sin fulländade form, hvilken utom sin olika skap-
nad äfven till storleken är mindre än den embryonala, kärnhaltiga cel-
len. — Denna förklaring af den hos fostret skeende metamorphosen
måste, såsom stödd på observation af verkliga öfvergångsformer, -gälla
såsom ett afgjordt factum.
De directa observationer, som blifvit gjorda hos däggdjuren under
det extrauterina lifvet och hos de öfriga vertebrerade djuren under de-
ras utvecklade tillstånd leda äfven — ehuru färre och mindre samman-
hängande — till samma resultat. Enligt Köllikers sednare under-
sökningar har han hos unga, diande däggdjur i mjelten funnit små,
kärnhaltiga celler af en sådan färg, att de i detta hänseende knappast
kunna skiljas från vanliga röda blodceller. Han håller för alldeles o-
tvifvelaktigt, att dessa äro unga, sig utvecklande former deraf. Redan
förot hade Funke visat sådana öfvergångsformer i mjelten hos full-
växta. Han har derstädes funnit ett betydligt antal mer eller mindre
färgade, föröfrigt med de hvita fullkomligt öfverensstämmande celler, af
!) Jfr. Frey, anf. st. s. 168.
2) Jfr. Kölliker, Handb. d. Gewebelehre s. 609.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
