Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 Frithiof Holmgrea.
met funnit färdiga röda blodceller, utan att likväl kunna visa, huruvida
dessa derstädes bildats, eller endast tillfälligtvis inkommit. Man har
äfven inom ductus thoracicus funnit lympheeller af gulaktig färg och
smärre kärnor än vanligt. Såsom ytterligare stöd för antagandet af en
redan inom lymphkärlsystemet skeende metamorphos kan anföras den
tydligt i rödt dragande färg, som man funnit hos innehållet i mjeltens
vasa lymphatica profunda och ductus thoracicus.
I det inom kärlen i allmänhet circulerande blodet har
man hos däggdjuren helt sällan funnit de nämnda öfvergångsformerna.
Kölliker angifver dock, att han i däggdjurens blod här och der ob-
serverat små lympheeller med gulaktigt innehåll och liten kärna, som
knappast skiljde sig från på sida liggande röda celler annat än genom
sitt ”svagt granulerade utseende” !). Deremot har han aldrig såsom
Wharton Jones etc. hos fullväxta funnit en enda kärnhaltig, verk-
lig röd blodceell. Hos amphibierna förhåller det sig, såsom vi ofvan
sett, helt annorlunda. Hos grodorne äro inom det circulerande blodet
cellernas alla utvecklingsformer temligen lätta att öfverskåda, och detta
synes desto mer vara händelsen, ju större hinder man hos dem kan
lägga i vägen för en normal och raskare utveckling af blodets elemen-
ter. Af naturen eger väl hos grodan en viss relativ tröghet rum i re-
productionsprocessen i allmänhet och således äfven i utvecklingen af
blodets elementer; än mer måste en sådan göra sig gällande vid för-
lusten af för blodberedningen så vigtiga organer som mjelten och lef-
vern. Moleschott har också funnit, att vid exstirpation af dessa
organer, synnerligen lefvern, de många öfvergångsformerna mellan den
hvita och röda cellen långt talrikare uppträda i blodet än under nor-
mala förhållanden. Hos fostret, der visserligen en rask utveckling inom
blodet eger rum, men der, likasom hos grodan, de uti denna utveck-
ling ingående momenterna ännu ej äro, så att säga, utminuterade på en
kedja af organer, kan man äfven inom kärlen öfverskåda alla utveck-
lingsformer. Vi se sålunda, att den hvita cellens metamorphos till röd
kan försiggå inom det circulerande blodet i allmänhet, utan uteslutande
inskränkning till något visst organ eller kärlområde, samt att denna
inskränkning desto mindre eger rum ju färre särskilda organer äro i
verksamhet för blodcellens bildning och utveckling. Denna sats synes
åtminstone i fråga om grodan och fostret ega sin fulla giltighet.
Bland de särskilda organer, inom hvilka man ansett den hvita
cellens metamorphos till röd försiggå, intaga mjelten och lefvern ett
framstående rum. Man har företrädesvis i mjelten funnit de förut om-
!) Kölliker Handb. d. Gewebelehre s. 611.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
