Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den hvita bledocellen. 103
talade öfvergångsformerna, och detta dels hos yngre, ännu diande dägg-
djor (Kölliker), dels äfven hos fullväxta (Funke). Dessa öfver-
gångsformer, vare sig att de utbildas af hvita celler under blodets ge-
nomgång genom organet, eller genom utveckling af inom organet bil-
dade celler, sedan dessa lemnat sin modercell eller redan inom denna
(Fäöhrer, Billroth), tala otvifvelaktigt för en inom mjelten skeende
utveckling af röda celler från hvita.
I både lefverns och mjeltens afförande vener förekommer i större
mängd en cellform, som af Lehmann och Funke blifvit ansedd så-
som en yngre, nybildad röd blodeell. Det torde här vara rätta stället
att taga denna cellform i närmare betraktande och söka discutera frå-
gan om dess ålder i förhållande till den vanliga formen af den röda
cellen. Vi hafva förut omnämnt denna cellform och angifvit dess huf-
vudsakliga utmärkande skiljaktigheter från den röda cellens vanliga form.
Svårigheten att med säkerhet bestämma en röd blodceells åldersstadium
är, såsom dervid anmärktes, mycket stor, och man skulle kunna tillägga
för närvarande oöfvervinnelig. Dock finnas, såsom äfven antyddes, åt-
skilliga skäl, som tala för antagandet att här i fråga varande cellform verk-
ligen är en yngre, nyutbildad. Dess större motståndskraft mot inverkan af
vatten, runda form och mindre egentliga vigt äro egenskaper, som den delar
med den hvita cellen. Den hvita cellens förmåga att motstå inverkan af
vatten tillkommer väl egentligen och i hufvudsakligaste grad dess kärna,
men då man tänker sig denna vid cellens metamorphos till röd spela en
hufvudrol och lemna materialet till det färgade innehållet, så innebär an-
tagandet af den unga röda blodcellens större motståndskraft mot vat-
teninverkan åtminstone ingen motsägelse. Dessa i’ mjeltvenen förekom-
mande cellers runda form och dermed i sammanhang stående egenheter
skulle väl möjligen kunna förklaras genom någon för mjeltblodet egen-
domlig chemisk sammansättning, emedan , såsom ofvan är nämndt, samma
form kan åstadkommas genom reagentiers inverkan på den vanliga röda
cellen. Deremot kan dock invändas, att långtifrån alla mjeltvenblodets
celler ega denna form, hvilket borde vara händelsen, ifall phenomenet
berodde endast på blodvätskans chemiska sammansättning. Det mot-
säges äfven af den omständigheten, att denna cellform ingalunda är in-
skränkt till blodet i mjelt- och lefvervenen, utan äfven, såsom man lätt
kan öfvertyga sig, temligen ofta visar sig vid undersökningar af annat
blod. De särskilda röda cellernas olika förhållande till reagentier, hvil-
ket man föröfrigt lätt kan iakttaga i hvarje bloddroppe, den må vara
bämtad från hvilket ställe af circulationssystemet som helst, angifver
tydligen en olika beskaffenhet hos cellerna sjelfva, hvilken, då ingen
annan skillnad med skäl kan antagas, bör kunna skrifvas på räkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
