Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 Pritbiof Holtngren.
af deras olika utveckling. Om man nu tänker sig den röda celleh så-
som ett under fullgörandet af sina functioner ständigt mot sin under-
gång ilande element, så faller det sig helt naturligt att antaga den af
dess former vara den yngsta, som visar den största motståndskraften
mot förstörande inverkningar.
Denna cellforms mindre egentliga vigt kunde tänkas beroende af
dess spheriska form, emedan de röda cellernas hastiga sjunkande i at-
tappadt blod till stor del underlättas af deras förening till så kallade
”dukatrullar”, hvilket phenomen åter står i samband med deras sidoaf-
plattning. Detta motsäges dock af den omständigheten, att man vid
behandling af blod med saltlösningar sa att ingen sådan ”dukatrulle-
bildning” kommer till stånd, finner den här i fråga varande cellformen
i vätskans öfre lager ännu sedan de öfriga röda cellerna bilda ett com-
pact sediment på kärlets botten. Så har vid mina undersökningar ofta
varit fallet.
Hos fostret förekommer äfven en sådan spherisk cellform, hvilken
tydligen har betydelsen af en ung cell, för hvars fulla utveckling ännu
blott sidoafplattningen fattas.
Den comparativa histologien har jämväl att uppvisa dylika former.
Donders och Moleschott fästa uppmärksamheten på en förut för-
bisedd cellform i grodans blod !). De påpeka att utom de ovala, fär-
gade cellerna i grodblod alltid förekomma åtskilliga runda, glänsande,
intensivt färgade, kärnlösa celler, hvilka äfven vid luftens tillträde och
vid tillsats af vatten förblifva kärnlösa samt mycket kraftigare motstå
inverkan af vatten än de andra och derför ganska ofta, jämte de ofär-
gade med kornigt innehåll, ensamma ännu äro synliga, sedan man ut-
spädt en bloddroppe med mycket vatten. Af denna beskrifning finner
man att här är fråga om en fullkomligt analog celtform med den af
Lehmann och Funke i lefver- och mjelt-venens blod uppvisade.
Donders och Moleschott förklara denna cellform i grodblodet ej
för en ung, utan tvärtom för den högsta utvecklingsformen. De
grunda denna uppfattning på analogien med däggdjurens blodceller, der
den högsta utvecklingsformen är kärnlös. De hafva äfven funnit öfver-
gångsformer i denna riktning och anse för en sådan den röda, ovala,
kärnhaltiga form, som vid behandling med vatten länge behåller sin
färg och förblifver synlig. Denna form, mena de, är en tydlig mellan-
länk mellan å ena sidan den ovala, färgade cell, som vid inverkan af
vatten lätt blifver färglös och, så när som på kärnan, osynlig, samt å
1) Donders und Moleschott. Holländische Beiträge. An. st. ss. 363
o. 865.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
