Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 Frithiof Holmgren.
eller dess syre utöfvar pa den röda cellens innehåll bevisas tydligen af
den constanta färgförändring, som blodet undergår vid beröring med
luft eller syrgas. Den process, hvarigenom den hvita oellen metamor-
phoseras till röd bestar i sista hand endast af den chemiska förvandling
af dess innehall, hvilken visar sig genom dess färgförändring. Denna
förändring måste i allmänhet, atminstone hos de högre djuren, försiggå
temligen hastigt, emedan man eljest borde kunna observera flera öfver-
gangsformer, än som i sjelfva verket är händelsen. Det är nämligen
egentligen endast i mjelten, som man constant och i nägon större om-
växling observerar dessa former. Man maste tänka sig att den hvita
cellen under sitt lopp med blodströmmen genom kärnans sönderdelning
och under en ständig växelverkan med sitt omgifvande medium praepa-
rerar sitt innehall, så att slutligen intet annat återstår än den förän-
dring af innehållet hvarunder hematinfärgen uppkommer. Hvarati denna
förändring egentligen består känner man ej, men det låter väl tänka
sig att den kommer till ständ genom syrets inverkan och således lättast
försiggår under cellens lopp genom lungan. För en sadan uppfattning
talar det bekanta phenomenet, att chylus rodnar vid luftens inverkan.
Detsamma inträffar äfven med lymphkörtlarnes pulpa, äfvensom den
leuchemiska mjeltens. Detta förhållande gifver at vårt antagande en
hög grad af sannolikhet, ehuru det visserligen ej är fullt bevisande. Ett
sadant bevis skulle endast kunna erhallas genom en jämförande under-
sökning af lungarterens och lungvenernas blod. En dylik undersökning
är emellertid, sa vidt vi känna, ej gjord och Köllikers observationer
af öfvergangsformer mellan den hvita och röda cellen i lungvenerna äro
för enstaka för att kunna anses i och för sig fullt bevisande. Lun-
gornas läge inom circulationsapparaten gifver den för blodberedningen
en större vigt och betydelse än bäde mjelten och lefvern, eller öfver-
hufvud — hvilket blodbildande organ som helst. Hvarje blodcell, hvars
Kfslängd varar sa länge, som ett enda blodomlopp, måste nödvändigt
passera lungan.
Vi hafva i det föregående sökt visa huruledes den hvita blodoellen
under en fortgaende utveckling ombildar sig till en röd cell. Vi hafva
sett, att den directa observationen har till läran om denna utveckling
hos den fullväxta organismen varit i stånd att lemna endast ett jäm-
förelsevis ringa bidrag. De observerade mellanlänkarne i blodcellens ut-
vecklingsserie hos den fullväxta menniskan och däggdjuret äro, såsom
vi sett, jämförelsevis få, men de saknas dock ej alldeles. Om vi der-
för med Kölliker instämma i det medgifvandet, att denna utveckling
är en af de dunklaste delarne af hela läran om den hvita blodcelen !),
!) Kölliker Mikr, Anat. Bd. IL 2. s. 594.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
