Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om ten Kite biodåellen. 109
så kohna vi dock ej med Virchow erkänna, att ett fullkomligt mör-
ker ligger deröfver 1). Embryologien och den comparativa histologien
måste fylla de luckor, som observationen hos den fullväxta i detta af-
seeride lemnat öppna. Om sålunda alla omständigheter ur blodcellens
utvecklingshistoria sammanläggas, så tvingas man ej blott till antagan-
det, att den hvita cellen verkligen är den rödas yngre outvecklade form;
utan man vinner äfven en bestämd insigt i förloppet vid dess meta-
morphos. Den röda kärnhaltiga cellen, som under en viss period af
fösterlifvet och hos en del djur under hela deras lefnad utgör den nor-
mala slutpunkten i blodcellens utveckling, är hos däggdjuren och men-
niskan blott en mellanlänk, som, sedan blodmassan tillväxt och blod-
bildningen blifvit fördelad på en mängd organer, är så hastigt öfver-
gående, att den i vanliga fall undgår den directa observationen.
Emellertid undergå efter all sannolikhet icke alla hvita celler denna
metamorphos. Virchow har fästat uppmärksamheten derpå, att en
del inom blodet förekommande hvita celler visa ett innehåll af fettmole-
culer, hvilket jämte den helt och hållet sönderfallna kärnan, enligt hans
uppfattning häntyder på en regressiv metamorphos, tenderande till cel-
lens upplösning på samma sätt som hos de atrophiska varcellerna etc.
Detta fynd anser Virchow såsom ett vigtigt resultat af sina forsknin-
gar öfver den hvita cellen. Han anser; att den hvita cellens metamor-
phos till röd sker redan mycket tidigt, samt att densamma är omöjlig
och således uteblifver, ifall den hvita cellen vid sitt inträde i blodström-
men hunnit öfver ett visst stadium. Cellen stannar i detta fall, så att
säga, på sitt embryostadium, tillväxer, förlorar sin kärna, fettvandlar
sitt innehåll och upplöses. Otvifvelaktigt är denna uppfattning riktig
och gäller för en del celler; men det torde likväl vara svårt att be-
stämma den punkt i cellens utveckling såsom hvit cell, utöfver hvilken
den ej kan gå, utan att förlora möjligheten att kunna metamorphoseras
till röd blodeell. Blodet sjelft och de omständigheter, som inom det-
samma influera på den hvita cellen, kunna omöjligen under normala
förhållariden tänkas utöfva en hindrande inverkan på denna metamor-
phos, snarare tvärtom. Virchow synes oss derför gå något för långt,
då han antager, att alla med blodet circulerande celler äro ett slags
”öfverskott eller affall” vid blodbildningen, hvilka icke vidare
kunna genomgå någon högre metamorphos eller ombildas till röda blod-
celler 2). Denna Virchows sats medgifva vi såsom gällande för de
större formérnå med sönderfallen kärna och fettvandlädt innehåll; men
1) Virchow Cellulargathologie s. 200.
2) Virckow Gesammelte Abhandlungen s. 218.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
