Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om der hvita blotleeNlen. 118
hef vigtigaste råämnen och deribland särdeles fett i sådan mängd att
chylusvätskan deraf synes hvit. Dessa ämnen stimulera körtlarne till
en lifligare verksamhet och lemna äfven material för nybildningen af
hvita celler. Till följe af den fullkomliga öfverensstämmelsen i bygnad
och anordning torde man redan a priori berättigas att tillskrifva lymph-
kärlsystemet i inskränkt mening en likartad function med chyluskärl-
systemet. Ett sådant antagande stämmer också öfverens med det verk-
liga förhållandet. Upptagandet af ämnen utifrån eger icke ständigt rum.
Organismen lefver äfven och fullgör sina functioner under användande
och förarbetande af det förråd, den redan upptagit. En antagonism
eger rum mellan lymphkärlsystemets båda afdelningar, så att när chy-
lussystemet befinner sig i relativ hvila, verksamheten inom lymphsyste-
met i inskränkt mening är desto lifligare, och tvärtom. I sjelfva verket
skiljer sig innehållet inom dessa båda kärlområden — eller chylus och
lympha — till sin sammansättning hufvudsakligen endast i afseende på
fetthalten, som i lymphan under vanliga förhållanden är betydligt min-
dre, nästan ingen. Detta förhållande ändras likväl vid en högre stegrad
verksamhet inom lymphkärlsystemet i inskränkt mening, hvilken kan
framkallas genom ett fortsatt hämmande af chylusberedningen, eller med
andra ord genom hunger. Organismen hänvisas då att för blodbered-
ningen hemta näring från sina egna väfnader, eller, som man säger,
”lefva på hullet.” Fettet minskas dervid i väfnaderna, men uppträder
deremot i lymphan, der det eljest nästan saknas.
Det finnes hos vissa djur ett tillstånd, som i detta hänseende är
särdeles upplysande, nämligen den såkallade vintersömnen, under
hvilken chylussystemet befinner sig i en relativ hvila och lymphkärlsy-
stemet fungerar såsom blodets egentliga och närmaste näringskälla.
Forska vi närmare efter, från hvilka väfnader de för blodet nödvändiga
näringsämnena under dylika omständigheter hämtas, så hänvisas vi öf-
verallt till bindväfven. Det är i denna öfver hela organismen utbredda
väfnad som lymphkärlsystemet, såsom vi sett, gömmer sina rötter.
Lymphkärlen äro bindväfvens afloppskanaler. Det är längesedan bekant
att de vintersofvande djuren mot slutet af sommaren och hösten i be-
tydlig grad fettma — och vid vintersömnens början i sina väfnader ega
ett betydligt fettförråd. Detta fettupplag förekommer då öfverallt i den
lösa bindväfven, företrädesvis i den såkallade panniculus adiposus, men
äfven annorstädes i organernas interstitiella bindväf, såsom mellan me-
senteris blad, i den subperitoneala bindväfven, kring hjertat och kärlen,
i axillerna, i musklernas och nervernas bindväfshyllen, i lefverns capsula
Glissonii o. 8. v. !). Dessutom hafva dessa djur en särskild körtel-
1) Jfr. G. Valentin, ”Beiträge znr Kenntniss des Winterschlafes der Mur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
