Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 F. F. Carlson.
uppriktigt tillgifven, men kunde intet uträtta, om man icke hjelpte
bonom. När han sökt öfvertala Polackarne, svara de, att konungen
efter slaget vid Klissow icke gjort konung August det minsta afbräck,
utan tillatit honom ruinera adeln och stärka sig till deras förderf: det
sag ut som vore sådant pa förhand uppgjordt.”
Konung August lyckades med sitt sammanträde bättre, ehuru
Sapieha bemödat sig att brygga förderf at honom !). Rådplägningen
var väl i förstone bullersam, men beslutet blef, att man förklarade det
af cardinalen sammankallade mötet för olagligt, förband sig att försvara
konung August, uppbådade adeln att ga under vapen och utsatte dag
till en allmän riksdag. Derefter skickade konung August till alla Pala-
tinater Carl Xll:s bref till kardinalen, afdeladt i stycken, hvart stycke
försedt med bittra anmärkningar.
Polen var som ett böljande haf. Konung Carl stod på afständ,
hotande, orörlig. Till’ anbuden om fred hade han icke lyssnat: han
hade tillkännagifvit sin vilja, och gaf till svar på alla framställningar
endast ett upprepande deraf. Med stor möda hade Piper lyckats öfver-
tala bonom att i ett bref till cardinalen uttrycka sin önskan att åter-
gifva lugnet åt Polen, och trygga dess riksdag vid en ostörd öfverlägg-
ningsrätt. Deremot kunde cardinalens, Sapiehas, och Pipers ofta för-
nyade böner icke förma konungen att personligen närma sig Warschan
och att bruka våld mot Saxarne, förrän det lidit langt fram på våren.
En skymt af fredsunderhandling visade sig ett ögonblick innan
vapnens klang åter bördes. Mötet i Marienburg hade bland annat be-
slutit, att underbandlingen om fred skulle fortsättas, och de tillförene
utnämnda sändebuden anmälde sig i följd deraf hos Carl XII. De er-
höllo också i April manad företräde hos honom. Men om redan deras
förra underhandling, utgangen ur ett vänskapligt sinnelag, icke ledt till
önskad påföljd, var sadant väl ännu mycket mindre att förmoda nu,
då de, på bvilkas vägnar sändebuden infunno sig, voro retade mot Carl
XII och redan förklarat sig emot honom 2). Ett märkligt bevis på det
!’) "Eftersom konung Augst gör allt i verlden för att skada vårt Concilium.
ha vi trott oms höra vedergälla honom med att sända till hans församling
personer nog kloka att hindra dess bexlut och derföre valt deputerade från
alla håll, som skola ditkomma och utföra våra befallningar. mot löfte att
deras gods befrias från krigsgärd. Vi önske att Eders Excellence måtte
utverka bifall dertill hos konungen af Sverige.”
2) Äfven ett annat, förut okändt, ganska märkligt fredsförsök finner man
antydt i den Piperska brefvexlingen. Det visar sig. att Piper vid denna tid
varit på väg att på egen hand ingå i en underhandling med konung Augusts
ministrar. Försöket skedde genom en andlig. abboten i Lissa, Osziander,
hvilken skrifver till Piper från Marienburg. der konung August då vistades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
